Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
att vara sammanfaller med varat själft, ocli står ej i motsats till
formen, ty på liknande sätt innesluter älven den alla kvaliteter,
alla gestalter, alla sinliga existenser, men liar ingen af dom alla
till bestämning. Då således ingenting finnes, livarigenom de i
det absoluta skulle kunna skiljas åt, sammanfalla de. Att det
finnes ett slag af varelser, som tillhör det sinliga varat, ett annat,
högre, som tillhör det intelligibla varat, förutsätter ett tredje, det
allrahögsta, som i sig innefattar alt vara ’). Den absoluta formen
och den absoluta materien sammanfalla.
Härmed sammanhänga frågor, som böra närmare skärskådas,
nämligen: 1) huru i de mest upphöjda ting någonting formlöst och obe-
stämdt kan finnas; 2) huru denna högsta materia kan kvarstå såsom sa-
dan, utan att genom tillkommande af form och verklighet blifva kropp;
3) huru man där, livarest ingen*förändring, ingen uppkomst eller förgän-
gelse finnas, kan antaga en materia, som dock aldrig behöfves i och föi
någonting annat än för detta ändamål; 4) slutligen, huru den intelligibla
naturen kan vara enkel och tillika sammansatt af potentia och actus ).
Dessa frågors lösning ligger däri, att alt i universum bör
betraktas både från evighetens och förgänglighetens’synpunkt. Från
den senare synpunkten är alt splittradt i en mångfald, hvars mo-
menter kunna och måste skiljas ifran hvar andra, fran den föna
sammansmälta dessa i ett. Denna högsta materia är antingen kroppslig
eller andlig, men dessa äro bestämningar, som tillkomma henne
endast inom en lägre sfer. Så t. ex. är visserligen ett lejon med
afseende på det egendomliga i sin lejonnatur skildt från en män-
niska med afseende på hennes egendomliga människonatur, men
såsom båda lefvande kunna de ej från hvar andra skiljas3).
’) p. 273.
s) p. 271.
9) — — — per che la medesima materia, voglio dir pra chiaro, il mede-
simo, che puö esser fatto, o pur puö essere, o é falto, é per mezzo de le dimen-
sioni et estensione del suggetto, e quelle qualitadi, che hanno 1 essere nel
quanto; e questo si chiama sustanza corporale, e suppone materia corporale;
o é fatto, se pur ha 1’esser di novo, et é senza quelle dimensioni, estensione e
qualita; e questo si dice sustanza incorporea, e suppone similmente (lotta materia. —
Se dunque vogliamo dir composizione tanto ne l’una, quanto ne 1’altra natura,
la doviamo intendere in una et un’ altra maniera, e considerar, che si dice ne
le cose eterne una materia sempre sotto un atto, e che ne le cose varinbili
sempre contiene or uno, or un altro. p. 271, 272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
