Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva redan i det föregående påvisat Cusani ställning med
afseende på läran om coincidentia oppositorum 6); det återstår att i
största korthet fästa uppmärksamheten på de anknytningspunkter, som
med afseende på Brunos lära om minimum och maximum yppa sig.
I sitt arbete “De docta ignorantia11 bevisar Cusanus miuimi
och maximi identitet7), och i och med hänvisningen, att matematiken
är den hästa hjälpen vid undersökningen af det absoluta, emedan
talen äro afbilder af de skapade tingen 8), är sedan vägen öppnad
för den mest fria spekulation. Genom analogier och tillbakagående
till det absoluta, fattadt såsom stående öfver alla motsatser, uppvisas,
huru den oändliga linien är triangel9), den oändliga triangeln cirkel10),
huru af triangelns begrepp den gudomliga treenigheten inses ‘),
huru all teologi är kretsformig och rör sig i en cirkel*).
Om man antoge, att en tänkare, begåfvad med rik fantasi,
fasthölle denna sats om minimi och maximi identitet samt därpå,
identifierande minimum med det individuela, maximum med det
universela, det altomfattande, företoge sig att framställa, ej sasom
Cusanus en till innehållet ortodox och till formen rapsodisk Liia,
utan en blott på dennes allmänna antaganden bygd förklaring af
det relativa ur det absoluta, så vore därmed gifvet, livad vi nu
skola närmare skärskåda — Brunos lära om minimum och maximum.
Innan vi dock gå att i korthet framställa dennas grunddiag,
vilja vi förutskicka en anmärkning rörande det förhallande, hvaii
Leibnitz anses i detta hänseende sta till Bruno. Man har sagt, att
Bruno i sin monadlära vore en tydlig föregångare till Leibnitz,
och att denne sist nämdes lära utgjorde ingenting annat än en
explikation af Brunos 3). För vår del vilja vi ställa oss på
6) Se föreg. s. 12.
7) Se föreg. s. 13.
8) Cusanus. Opera. p. 8, 77.
9) p. 10.
>«) p. 11.
2) p. 17. Jmfr äfven p. 76—92, 97—102. För öfrigt är en förfje.nstfull
och mångsidig jämförelse mellan Bruno och Cusanus lemnad i F. J. Clemens.
Giordano Bruno und Nicolaus von Cusa. Bonn 1847.
3) de Lacroze (Bartholméss. Jordano Bruno. I. p. 268), Ritter (Gesehichte
der Philosophie. Neunter Theil. Hamburg 1850. S. 637), Brucker (anf. arb.
p. 32), Tugini (anf. arb. p. XIII) m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
