Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
I reelt lianseende intager Spinoza både i sin kunskapsteori
och metafysik samma ståndpunkt som Bruno. Stora likheter kunna
uppvisas mellan de respektive kunskapsarter, som håda uppställa c).
Deras metafysik har redan i inledningen samma uttryck6
7), och
deras grundåskådning finnes angifven med ungefär samma ord 8).
Den absoluta substansen kan ej af något annat produceras9), ej
heller någonting utan den vara eller fattas10). Gud och naturen
äro identiska, ty då substansen är inbegreppet af all verklighet1),
och gudsbegreppet innefattar samma bestämningar, är man berät-
tigad att sätta Deus sive substantia 2) sive natura 3). Med ett ord,
öfver alt hos Spinoza skönjes samma .fasthållande af det absolutas
enhet. Mångfalden kvarstår dock oförklarad. Ty denna hörde till
natura naturata4), hvilkens nödvändiga sammanhang med natura
naturans Spinoza visserligen postulerade, men aldrig lyckades
klargöra 5).
Hegel åter fasthåller visserligen det absoluta såsom ett, men
har likväl, för att begagna Carriéres ord, “löst Spinozas substans
ur dess stelhet och fyllt den med alla lifvets former och alt andens
6) jmfr. pars II. Prop. XL. Sch.ol. II. Likheten med afseende på criterium
veri torde äfven förtjäna uppmärksammas. Spinozas ord därom lyda: Qui veram
habet ideam, simul scit se veram habere ideam, nec de rei veritate potest du-
bitare. Pars II. Prop. XLIII. Brunos: Vineat tandem specimen veritatis,
majestas verse lucis. Opp. Lat. p. 8.
7) Bruno:_______ ogni eosa, che non é primo principio e prima causa,
ha principio et ha causa. Opp. Ital. I. p. 232. Spinoza: Omnia quae sunt vel
in se vel in alio sunt. Pars I. Ax. I.
8) Bruno: Per che questa unitå é sola e stabile, e sempre rimane: questo
uno é eterno, ogni volto, ogni faccia, ogni altra cosa é vanitå, é come nulla,
anzi é nulla tutto lo ch’ é fuor di questo uno. Opp. Ital. I. p. 283. Spinoza:
Prmter deum nulla dari neque concipi potest substantia. I, XIV; Om de een-
heid die wy al-om in de natunr zien, in de welke zoo er verscheidé weezens
waaren, zoo en konde de eene met den andere onmogelijk niet vereenigen.
Ad Spinoza Opera Supplementum. Amstelodami 1862. p. 27.
9) Ethica. I. VII.
««) I. XV.
>) I. Def. III.
J) I. XI.
3) IV. Prmfatio.
ä) I. XXIX.
5) Jmfr. Borelius. J. J. Ueber den Satz des Widerspruchs und die
Bedeutung der Negation, Leipzig 1881. S. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
