Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
innehåll“ 6). Han liar bestämt filosofien på samma sätt som Bruno
nämligen sasom ‘‘ett utgående från enhet tillbaka till enhet genom
att röra sig framåt genom mångfalden af mellanleder“7), och framstält
såsom “den största konsten att kunna framlocka det motsatta, sedan
man funnit enhetspunkten“ 8). Filosofien, som är en tänkande be-
traktelse af föremålen <J), har till uppgift att försona de föränderliga
tingen och de konstanta begreppen med hvarandra eller det varande
förnuftet med det själfmedvetna 10). Detta sker medels den
dialektiska metoden, i hvilken vår kunskap obetingadt öfverlemnar
sig åt begreppets objektiva rörelse. Denna har tre sidor: 1) den
abstrakta eller förståndiga; 2) den dialektiska eller negativt
förnuftiga; 3) den spekulativa eller positivt förnuftiga, hvilka äro
niomenter hos hvarje begrepp eller hvarje sant varande öfverhufvud ’).
Det första momentet uppfattar ett inskränkt abstrakt såsom för sig
bestående och varande 2); det andra momentet, som är fortgångens
princip, är det egna sig upphäfvandet af sådana bestämningar och
deras öfvergående i sina motsatta 3), det tredje uppfattar bestämnin-
garnas enhet i deras motsats 4). I och med denna metod förenas
det föränderliga och konstanta med hvar andra, i det att idéen
väsentligen är process eller en öfvergripande subjektivitet, som
motsätter och förenar momenterna 5).
Gången af det hela blir följande. Andens rena själfhet är
tänkandet °). Detta utgår från erfarenheten, hvilken därvid tjänar
till incitament för dess dialektiska rörelse, höjer sig, genom en fri
akt7), upp öfver det sinliga medvetandet till sitt eget rena element,
6) Anf. arb. S. 483.
’)–––––-e cke l’uno e 1’altra da 1’unit-å procede a 1’anitå, passando
per la moltitudine di mezzi. Opp. Ital. I. p. 285.
’) Profonda magia é trar il contrario dopo aver trovato il punto de
1’unione. p. 291.
9) Hegel. Encyclopädie der Philosophischen Wissenschaften im Grundrisse.
Heidelberg 1827. § 2.
,0) § 6.
*) § 79.
2) § 80.
3) § 81.
4) § 82.
5) § 215.
6) § 11.
’) § 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
