Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En kvinnas seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 22 —
—- Har jag icke sagt Lina, att hon alltid skall fråga, hvem
det är som ringer? . , . Hvad ville man?
— Tala med hennes nåd. Men jag sa’, att hennes nåd vår
å bada.
— Så! Lina kan gå nu . . . Nej, vänta . . . Bär in
lite’ té i mitt rum.
En lång telefonsignal ute i tamburen hejdade fru Jane,
just som hon stod i begrepp att gå in i sin egen lilla privata
vrå — en förtjusande boudoir, som skvallrade om både smak
och rika tillgångar.
Fru Jane svarade själf. Kammarsnärtan — nyfiken som
alla tjänsteandar — kunde höra henne säga med en röst, som låt
ganska osäker och beslöjad:
— Jo, visst är det jag . . . Inte . . . Hörde redan i för-
stugan, att det ringde . . . Nyss? ... Jag blef fördröjd och fick
vänta minst en kvart . . . Yar inte dum nu, lilla Allan . . .
Omöjligt ... Du vet ju själf, hur lång väg det är . . . Kloc-
kan tre kvart till nio, tror jag . . .
Det bief en längre paus, under hvilken fru Jane syntes
uppfånga ett anförande från den påringande. Hennes barm
häfde sig våldsamt, och en betraktare skulle genast funnit, att
det var ett speladt lugn, som hon lät påskina, när hon svarade:
— Omöjligt, sägar jag . . . Helsa Evert, att han bör
skaffa sig en bättre pincenez . . . Jag kan väl icke vara på två
ställen samtidigt? . . . Lina vet förresten, när jag kom hem . . .
Jaså . . . Välkommen! . . .
En kort afringning. Kammarsnärtan drog sig hastigt un-
dan in i serveringsrummet, der hon började slamra med koppar
och skedar.
— Lina!
— Ja, hennes nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
