Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93 —
— Inte är det mycket att trängas för heller . . . Men
hvart tog Allan vägen?
Han träffade en kamrat derborta . . . Men vi finna honom
ju alltid vid ankargrunden, svarade Kurt med ett varmare ton-
fall, i det hans blickar sökte fånga fru Janes ögon.
Men hon undvek denna blick och visade sig på det hela
taget så kylig, att Kurt kände sig mer än någonsin osäker på,
hvar han hade henne.
Han hade gerna velat skrifva Janes något tvära sätt på
räkningen af den stelhet, som ofta själfva hofluften meddelar
åt alla, hvilka kommo inom dess lysande vindkrets.
Men å andra sidan hade han ju redan vid frukostbesöket
hos Brättes och äfven senare iakttagit, att vackra fru Jane icke
visade sig mot husets gamle vän så, som hon gjort dot före det
der delvis misslyckade rendez-vous i Sturebadhusets aula.
Som vanligt, när sådana naturer som Kurt Silfversporre
möta motstånd, eggas de deraf. Han hade senare tiden riktigt
stormtänkt för att utfinna en plan, hvilken åter skulle närma
honom denna kvinna, som mer och mer framstod för honom i
hela trollmakten af sin retande fägring. Denna kväll ville han
våga en ny kupp, en allvarlig sådan. Platsen vore väl vald
bland denna massa af människor, som lätt för en stund skulle
undantränga hennes vaksamme Othello och gifva honom det
ögonblick, som han måste hafva för att nå sitt mål — eller åt-
minstone närma sig det.
Att våningen vid Strandvägen icke mer kunde bli experi-
mentalfält för hans förförelsekonster hade han nogsamt märkt.
Aldrig fick han der ett ögonblick af ensamhet med fru Jane,
aldrig mer sedan deras få hviskando ord i tamburen, då löftet
om ett möte, ett första möte halkade öfver hennes läppar.
Han spratt till vid ljudet af signalen till françaisen. Gerna
hade han velat dansa första valsen med henne — och hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
