Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113 —
glida förbi . . . Det var verkligen besynnerliga ord, som Allan
fälde alldeles nyss. Det skulle ej aflöpa så banalt som hos oss,
med en resa till Köpenhamn, en skilsmässa, sade han . . . Skulle
han verkligen hafva misstänkt något? . . . Han såg så besynner-
ligt på mig . . . Och så bar det af med en fart, som om det
der banala redan skulle ske samma kväll . . . Nej, det är då
alldeles omöjligt . . . Han har ju nyss själf sett min flirt med
mrs O’Brin. Han gaf mig ju till och med råd vis à vis hen-
nes man . . . Dock synes det vara bäst att iakttaga försiktighet.
Allan skulle minsann icke låta en sådan affär stanna vid en
uppgörelse i form af skiljobref . . . Nej aldrig . . . Bref sade
jag . . . Ah! — Jane måste hafva min biljett. Hon måste läsa,
hvad hon ej vill höra. Hon shall haHa den med sig hem, nu,
redan i kväll. — Se’n få vi se.
Och han slingrade sig fram mellan de dansande paren,
obekymrad för de knuffar, som här och der kommo på hans
lott. Han nästan dansade solo för att komma till sitt mål, och
hade icke en aflägsen tanke på, hur löjlig han måste taga sig
ut i denna högst ovanliga dans i själfva Hvita hafvet.
Så med ens snubblade han öfver en framsträckt fot. Han
var nära att falla kull, men återvann balansen tids nog, att se
hur Janes ögon träffade honom, der hon nu svängde förbi med
sin elegante diplomat.
Kurt kände, hur han rodnade. Det varpå denne kavaljers
fot han varit nära att göra sig till ett allt för uppmärksammadt
subjekt i sina narraktiga solopas. Och han smög sig som en
skamsen skolpojke undan en malheure, som, om den upprepades,
kunde blifva mer än fatal.
Ändtligen finna vi honom åter vid “ankargrunden“, den undan-
skymda nischen, som nu var ledig och fri.
Hvarken Allan eller Evert syntes till, endast en gammal
kammarherre sågs för en stund pausera vid inloppet, utan att
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
