- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
254

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 254 —
slutligen löjtnant Silfversporre förstå, att det ej på hela jorden
fanns en man så jaloux som just Mr O’Brien.
Yid dessa or$ kunde svärmodern ej undgå att märka den
rodnad, som samtidigt dragit sig öfver Kurts och Janes kinder.
En känsla af moderlig omsorg om sin dotter Yivi var det
kanske också, som föranledde öfverstinnan att säga, i det hon
vände sig till Kurt:
— Den uppmärksamhet, som Allan nu så särskildt egnar
er herr löjtnant i samband med nämnandet af en dam, hvilken
i sociététen redan hunnit skaffa sig kanske icke så alldeles för-
delaktga omnämnanden, skulle jag för min del bemöta med . . .
— Kära mamma! Kurt är icke alls egenkär, afbröt Allan
skrattande, trots att öfverstinnan endast med möda nu kunde
lägga band på den vrede, hon kände, men som Allan i sin ifver
icke observerade, när han fortsatte:
— Han är icke alls egenkär. Dessutom vet jag med sä-
kerhet, att han redan kastat sina ögon åt annat håll.
Som en bomb föllo dessa oförsiktiga ord bland åhörarne,
träffande alla utan undantag.
Yivi och modern bleknade.
Kurt och Jane önskade något underverk, som ögonblickli-
gen kunnat göra dem osynliga; hvad som helst, hur vådligt som
helst, bara de kommo undan, hvad de nu anade skulle följa.
Båda togo för gifvet — genom en samlänkning af idéer,
som ofta eger rum mellan medskyldige — att han redan visste
allt och att han nu tagit för sig som han gjort för att riktigt
obesväradt få säga dem sanningen i både moderns och systerns
närvaro.
Det är svårt att säga, hvilken som led mest under det
ögonblick, som följde på dessa Allans ord och det, då han fort-
satte:
— Kurt har gjort ett dristigt val. Och att denna hans
0

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free