- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
234

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 234 —
Tycker du, att det vore lämpligt, att också Vivi fick tag i den
här historien så . . . Ja, gör som du vill. Jag tvär mina hän-
der. Kalla hit betjäningen. Ropa! Skrik!
Det uppstod en djup tystnad, i hvilkon till och med Janes
och Kurts andedräkt förlorade sig. Hade man kunnat på afstånd
höra ett människohjärtas slag skulle det varit nu.
Ändtligen sade Jane med en röst, som skälfde af hån:
— Jag inser, att det icke tjänar något till att längre för-
neka mig själf. Det är jag, Jane Brätte, löjtnant Silfversporres
svägerska. Hvad vill ni mig?
Hon betonade dessa ord med skärpa — ehuru rösten nu
var dämpad till lägsta möjliga grad — för att kunna höras af
Kurt, som dock stod så nära henne, att han brändes af värmen
från hennes kropp, brändes af den gamla lidelse, som åter med
våldsam styrka vaknade till lif inom honom, men utan att han
dock, trots det vaggande mörker, som famnade dem båda, vågade
röra ett finger för att följa passionens maning. Han kände, hur
rösten svek honom liksom lugnet när han svarade:
— Jane !... Icke kan du väl . . .
— Öppna dörrn!
— Icke kan du väl ha hjärta att . . .
— Öppna dörrn, löjtnant Silfversporre, eller vid Gud . . .
Hon klämde sig fast mellan Kurt och väggen och famlade
efter dörren till kiosken. Men det var just*för denna dörr som
Kurt stod, och hennes händer träffade endast honom och väg-
garna.
Han kände hennes små händer med berusning och han
kunde endast med uppbjudande af den största själfbehärskning
neka sig njutningen af att trycka dem mot sina läppar och att
i glödande ord upprepa de försäkringar af kärlek och vansinnig
längtan, som han förr •— ännu icke ens för ett kvarts år sedan
— låtit strömma mot hennes öron. Men i samma stund han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free