- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
241

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 241 —
— Nâ, vet du icke, hvart hon tog vägen, när de grepo
dig för din väl handgripliga ridderlighet?
— Nej, icke det minsta. Jag hörde endast, att hon ropade,
just som slaget träffade mitt hufvud: — Allan! Allan! Jag
dör med dig!
— Ser du! Det varma, sydländska blodet förnekar sig
aldrig, svarade Kurt ironiskt. Och detta utropade hon på fran-
ska förstås, så att det gjorde riktig effekt, eller hur? För jag
vet, att hon är galen i allt, som är egnadt att ådraga sig kring-
ståendes uppmärksamhet.
— Nej, svarade Allan dröjande. Det besynnerliga är, att
hon ropade detta till mig på svenska.
— Kan hon verkligen så pass många ord?
— Jag vet icke hvad, jag skall tro. Se kunde jag icke
för den fördömda hatten, som hängde mig öfver ögonen. Ar-
marne kunde jag icke röra. Och vet du, hvad som är ännu
underligare än allt annat? Ja, jag skulle i min sista stund kunna
svära på, att hennes röst i detta rop var så lik Janes, ja så lik, att. ..
— Janes? upprepade Kurt.
— Ja, just Janes. Det låter löjligt, men så föreföll det
mig verkligen. Naturligtvis är det en inbillning. Dock har
detta gjort, att jag redan fattat ett allvarligt beslut.
— Och detta skulle vara?
— Att jag reser hem redan i morgon.
— Dum idé. Hvad skall du ge för skäl åt mrs O’Brin?
— Icke något. Jag rymmer helt enkelt. Jag är trött på
henne och hennes galenskaper. Och så har hon ju nu tydligen
visat, hvad hon egentligen är värd.
— Hur så?
— Ja, hvad tycker du själf? Klockan är nu öfver tu och
ändå är hon icke hemkommen. Hon kommer naturligtvis att ur-
skulda sig med, att hon stannade kvar för att se mig bli lösgif-
Brutna Eder. II. 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free