- Project Runeberg -  Barnens tidning. Utgifven af Evangeliska fosterlandsstiftelsen / Årg. 38 (1895) /
19

(1858-1899) With: Lina Sandell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vänner påminnas om Jesu ord i Mt. 10: 42.
De påminnas äfven om att i hjärtlig bön
ofta bära oss fram inför nådastolen, att
Fridsbergs barnhem måtte få fylla sin höga
uppgift, så att de barn som där vinna inträde
verkligen måtte få lära känna Herren Jesus
och vinna den frid, som öfvergår allt
förstånd. »

Hos©.

eller

En liten flickas växlande öden.

Af förf. till »Det gamla positivet» m. fl.

(Fri öfvers.)

(Forts. fr. na: 1.)

»Nå, hvad tycker ni ora dem?» frågade Jinx
vändande sig till Rosa.

»De aro förvånande skickliga», svarade Rosa.

»Ja, jag antager att er katt kommer långt
efter», fortfor han med en föraktlig blick på
kattungen i Rosas knä.

»Ni har en likadan tafla som jag», sade Rosa
efter en stund, då Jinx åter syntes böjd att
samtala.

»Jaså, jag fick min vid Pendletons marknad
förra året.»

»Har Ilan funnit er, herr Jinx?» frågade
Rosa sakta.

»Hvem skulle hafva funnit mig? Hvad
menar hon», sade Jinx skrattande.

»Har ni aldrig läst berättelsen om den där
taflan?»

»Nej. När gubben gaf mig taflan, hängde
jag den på väggen, emedan jag tyckte att den
var vacker; men vidare har jag aldrig frågat
efter den.»

»Det är en sådan vacker berättelse, och
mamma och jag läste den nästan hvarenda dag.»

»Låt mig höra då; det kan kanske förkorta
tiden, medan vi färdas framåt så här i sakta
mak.»

»Jag skall läsa den, om ni vill», sade Rosa
och upptog testamentet ur sin väska. Innan
hon började, ropade Jinx till kvinnan, som stod
och pratade genom vagnsfönstret.

»Hör hit, gamla mor, lillan här vill läsa en
berättelse om min tafla och den har ni nog icke
heller hört.»

Häruti misstog han sig dock, ty då Rosa
efter slutad läsning tillslöt testamentet sade mor:

»Det var ur bibeln du läste. »Jag läste ofta
den berättelsen, då jag var ung och gick i
söndagsskolan.»

»Läser ni den aldrig nu?» frågade Rosa.

»Jag är inte så dålig, som du kanske tror»,
sade hon, lämnande frågan obesvarad. »Jag
tänker en hel del på sådana där saker och är på
mitt vis gudfrnktig. Bibeln känner jag ganska
väl till och det finnes många, Bom äro sämre
An jag.»

»Låt mig söka rätt på denna berättelse i er

bibel, så kan ni sedan själf läsa den, såsom då
ni var ung.»

Kvinnan tvekade litet, innan hon svarade.

»Sanningen att säga, så har jag inte min
bibel här. Min gubbe skickade alla öfverflödiga
saker till våra släktingar i Skottland och då fick
bibeln följa med. Det är nu ett år sedan, och jag
har nog ibland varit ledsen öfver det.»

»Har den gode Herden funnit er?»

»Jag vet inte, barn. Efter mig behöfver han
dock icke leta, ty jag är hvarken ogudaktig
eller dålig utan en aktningsvärd kvinna; det kan
Thomas intyga.»

»Då», sade Rosa med viss förlägenhet, »måste
ni vara en af de nittionio.»

»Hvad menar du?»

»Jag menar en af de nittionio, som ingen
bättring behöfva, emedan de aldrig varit
förlorade, och den gode Herden aldrig funnit dem
eller fått säga om dem: »Glädjens med mig, ty
jag har funnit mitt får som var förloradt».

»Nå», sade Jinx, synbarligen road af detta
samtal; »om gamla mor är en af de nittionio,
hvem är jag då?»

»Det bör ni veta bättre än jag, herr Jiux»,
svarade Rosa allvarligt.

»Huru skall jag kunna veta det?»

»Önskar ni verkligen veta det? Eljest böra
vi icke tala därom.»

»Ja», sade Jinx med förändrad ton, »jag
önskar verkligen veta det.»

»Min moder sade att hon trodde att i
liknelsen menades tre slags får. Först de nittionio,
som aldrig varit förlorade och ingen bättring
behöfva, emedan de aldrig gjort något orätt, utan
alltid varit goda, rena och heliga. Mamma trodde
att de nittionio måste vara änglarne.»

»Hör på. mor», utropade Jinx, »då är ni också
en ängel! Nå än se’n, lilla vän?»

»Sedan komma de förlorade fåren, fulla af
synd, långt borta från fårahuset. De älska icke
den gode herden och veta mången gång icke af
att de äro förlorade.»

»Den tredje sortens får äro de, som hafva varit
förlorade men blifvit återfunna. De älska den
gode herden, lyda hans röst, följa honom och
vilja aldrig mer gå bort från fårahuset.»

»Nåväl», sade Jinx, »nu vet jag, till hvilket
slag jag hör.»

»Till hvilket då, herr Jinx?» frågade flickan
allvarligt.

»Jo, ser hon, en af de nittionio kan jag icke
vara, då jag under mitt lif gjort mycket ondt,
svurit och varit vred, så därom kan ingen fråga
vara. Ett funnet får är jag icke heller, ty jag
älskar icke den gode herden och tänker aldrig
på honom. Således måste jag vara ett förloradt
får och det är ju det värsta af allt?»

»Ja, om ni alltid förblifver ett förloradt får»,
sade Rosa, »men om ni är ett af de förlorade
fåren, så har Jesus kommit för att uppsöka och
frälsa er.»

»Har han icke kommit för att uppsöka och
frälsa gamla mor också?»

»Nej, icke om hon är ett af de nittionio.
Det står att Människosonen har kommit för att
uppsöka och frälsa det som var förloradt; och
om hon icke är förlorad, kan han icke mena
henne.»

(Forts. & sid. 22.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:51:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/btefs/1895/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free