Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är glad att se dig! Utan dig och din mor skulle
jag aldrig hafva kommit hit. Ar din mor bättre
nu? Hon var så sjuk den natten.>
>0, nej, nej, hon blef aldrig bättre», sade
Rosa, utbristande i tårar.
»Men säg, Jessie, du
glömde väl ej att
framföra hennes hälsning till
fru Leslie?»
»Tycker du det? Den
framförde jag det första
jag träffade henne efter
min återkomst. Då jag
sagt henne allt hvad din
mamma bad mig säga,
brast hon i gråt och gick
ut; men efter en half
timme kom hon åter och
gjorde mig många frågor
rörande eder båda. Jag
omtalade för henne huru
goda I båda hade varit
mot mig, och huru din
moder bedt mig ropa till
den gode Herden om
frälsning. Men nu måste
jag gå in och laga att
middagen blir färdig; jag
skall icke glömma att
säga till fru Leslie, då
hon kommer hem.»
dig!» Det syntes Rosa mer likt hvad den gode
Herden sagt om sina får. än något hon förut hört.
»Har du då sökt efter mig, älskade moster
Lucy?» frågade hon slutligen.
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Andtligen funnen.
Den tid hon under
väntan måste tillbringa
i löfsalen, syntes Rosa
oändligt lång. Minuterna
tycktes henne vara
timmar, och det minsta ljud
kom henne att springa
upp från sin plats och
se utåt gångstigen. Men
det var endast en fågel,
ett fallande löf eller
något annat obetydligt
ljud, som förstorats af
Rosas spanande öra.
Men när det ljud hon
så länge lyssnat efter
ändtligen förnams,
för-blef hon alldeles stilla;
ty all den fruktan, hon
hade erfarit under vägen,
uppvaknade ånyo. Hon
hörde snabba och lifliga
steg, och inom ett
ögonblick, nästan innan hon
visste att någon inträdt
i löfsalen, fann hon sig
sluten i moster Lucys
arinar.
»Min älskade lillaRo-
Skridakobanan på Ny
sa, har jag då ändtligen funnit dig!» I »Ja, min älskling, det har jag gjort allt sedan
Rosa kunde ingenting säga. Under en lång Jessies återkomst. Jag ville sä gärna träffa din
stund var hon alltför upprörd att yttra något, I mor, men innan jag kom dit var hon redan död.
och hennes tant upprepade gång på gång: »Min Min man tog reda på hennes graf och vi besökte
älskade lilla Rosa, så har jag då ändtligen funnit | den tillsammans. Sedan dess Rar jag ifrigt sökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
