Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter dig; men nu höll jag på att i förtviflan
uppge hoppet om att någonsin finna dig. Nu
har jag dig dock hiir, min egen älskling, och
tackar Herren innerligt därför!»
Rosa framtog nu sitt bref. Fru Leslies hand
darrade d& hon öppnade det, och hennes ögon
skymdes af tårar, så att hon knappast kunde
urskilja orden:
»Min egen älskade syster!
Jag skrifver detta bref med det svaga hopp
a»t Rosa en dag skall kunna framlämna det till
dig. Det borde dock ej vara ett svagt hopp;
emedan jag så ofta bedit därom.
Jag är allt för sjuk
och svag att skrifva
mycket, men jag ville endast
säga dig, att dina böner
för mig slutligen äro
hörda. Det förlorade
fåret är återfunnet. Jag
är nog den förnämligaste
bland syndare; men jag
tror att alla mina synder
äro aftvagna i Jesu blod.
Jag ville skrifva
mycket mer, men förmår det
icke, vill därför endast
bedja dig att, om det
gif-ves någon möjlighet,
rädda min ljufva, lilla Rosa
från hennes moders öde.
Hon är ett så älskligt
barn. Jag vet att du
skulle älska henne, och
det är nu min största
sorg att nödgas lämna
henne, omgifven af så
svåra frestelser.
Jag vet att jag ej
förtjänar något godt af dig,
och du kan ej fatta,
hvilken smärta det
förorsakat mig, att veta, det
penningar ofta i mitt
namn mig ovetande
begärts af dig. Det har
varit en af mitt olyckliga
lifs svåraste pröfningar.
Men, om du kan rädda
min lilla Rosa, o, min
älskade syster, jag tror,
att det till och med i
himlen skulle öka min
fröjd. Jag ber dig göra
det, icke för min skull,
ty jag förtjänar det ej;
men lör Hans skull, som
sade: »Hvilken som
undfår ett sådant barn i mitt
namn, han undfår mig *
Din älskande syster
Nora.»
Då fru Leslie slutat
läsningen af brefvet och
med tårfyllda ögon åter
sammanvikit det.
framtog Rosa medaljongen,
omtalade huru hennes
moder troget bevarat
densamma och huru hon
själf, efter modrens död,
gömt den som sin
dyrbaraste skatt.
»Hvar är din fader
nu?» frågade fru Leslie oroligt.
»Han är död», svarade Rosa och omtalade
de därmed förknippade händelserna.
»Då är du min egen lilla Rosa nu», sade fru
Leslie, min egen lilla fiicka, som ingen kan taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
