Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom de namn han nämnde, hvilka
stationer som särskildt lågo honom om hjärtat.
Efter återkomsten till London hoppades
han att snart få återvända till Kongo; ty
huru mycket han än tyckte om England,
gladdes han vid tanken att få resa åter till
sitt land. Klimatet i England var för kallt
för söderns son och han längtade efter den
tropiska värme, hvnrvid han var van.
Så fick jag en dag hörq, att min
afrikanske gosse var klen. Jag skyndade genast
till honom ’och fann, att han insjuknat i
influensa. Sjukdomen var allvarsam och
förvärrades snart genom symptomer af
inflammation i hjärn- och ryggmärgshinnomn.
Han började yra, och vi måste slutligen
skicka honom till sjukhuset, där till vår stora
sorg hans tillstånd försämrades och han,
måndagen den 8 maj 1893, kl. 8 e. m. stilla
insomnade i den eviga hvilnn.
Dagsljuset var i aftagande, och stjärnorna
började blicka ned på de folkuppfyllda
gatorna, då jag begaf mig till sjukhuset, där
min Kongo-kamrat och vän låg döende.
Jag tänkte på den aftonen, då han lämnade
sitt hjärta åt Jesus, och den dagen, då jag
döpte honom i den fjärran Lulanga i tro
och hopp, att år af fruktbärande arbete lågo
framför honom. Skulle nu alla dessa
förhoppningar så sluta? Kunde det vara
sannt?––––När jag kom fram till hans
säng i sjuksalen, märkte jag genast att slutet
nalkades. Lofanzas älskande Frälsare
kallade honom hem till sig och han var glad
att gå. Den gode Herden tog det trötta
lilla lammet i sin famn, och ovillkorligen
tänkte jag på Jesu ord: »Jag har ock andra
får, som icke äro af detta fårahus, dem
måste jag också föra härtill och de skola
höra min röst och det skall varda en hjord
och en herde.«*
Vi kunde ej annat än fröjdas öfver att
Frälsaren, »därförc att hans själ arbetat»,
så fick »se och mättas».
När den inbrytande natten bredde sina
stjärnbeströdda vingar öfver staden,
insomnade Lofanza i Jesus. Befriad all smärta
och kamp, uppvaknade han för att vara
när den Frälsare han älskat utan att hafvasett.
Lycklig du, Lofanza, som så snart fick
gå hem, då 6å var din Faders vilja! Vi
vilja ej sörja endast glädjas öfver att du är
lycklig.
»Trygg i din Jesu nrroar.
Trygg vid hans milda bröst,
Under hans kärleks skugga
IIvilar din själ med tröst.*
Fredagen den 11 maj hade en stor skara
män och kvinnor, som hoppades få ägna
sina lif i missionens tjänst, samlats omkring
den graf, där vi lade Lofanza att hvila tills
Jesus kommer. En skön blomsterkrans, i
form af ett ankare, talade om vårt hopp
ej blott för Lofanza, utan äfven för hans
folk i det fjärran mörka Afrika. Många
röster uppstämde den sköna sången: »Så
slumra, älskade, i ljuflig ro», hvarefter bön
efter bön uppsändes för den mörka
kontinenten. Den oförgätliga andaktsstunden slöts
med den jublande sången:
»Vindens röst sil väldelig
Bäre bud att Jesus frälsar.
Alla folk nu fröjdo sig,
Jesus frälsar! Jesus frälsarI
Ropa frälsning full och fri
Till hvar strand, som vägen hälsar,
Det vår segersång skall bli,
Jesus frälsar! Jesus frälsar!»
En själ, åtminstone efter hvad vi veta,
fann hvila i Frälsaren vid Lofanzas öppna
graf — ett vilsegånget barn kom denna stund
till honom, som lofvat att icke kasta
någon ut.
Lofanza var en frimodig kristen, så ung
han var, och hans i allt kristliga vandel
utgjorde ett ämne till tacksamhet och glädje.
Hans barnsliga tro och kärlek till Jesus,
drogo alla Jesu vänner oemotståndligt till
honom, och många tusenden, som endast
hafva hört honom sjunga, tala eller bedja
för sitt folk, deltaga i saknaden öfver att
ej längre hafva honom ibland oss. Denne
Afrikas son var på sitt vis en missionär i
vårt land, ty om hedningame behöfva
omvändas till Jesus, behöfva vi omvändas till
missionen.
Hans rörande talan för Lololandet trängde
till många hjärtan, och vi bedja till Gud,
att denna korta skildring af hans lif måtte
få uppväcka många andra att genom bön,
gåfvor eller personligt utgifvande göra något
för att påskynda uppfyllelsen af bönen:
>Du for hvnrs allmaktsord
Mörkret från öde jord
Förr måste fly.
Annu är jorden skum,
An finnes öde rum,
Sänd evangelium.
Låt dagen gry!»
Följande för Lofanza betecknande drag
hafva blifvit omtalade af några bland mis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
