Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifven af en lysande samling förnäma herrar
och damer.
På många af dessa utöfvade hans ord
en oemotståndlig makt; de måste böja sig
för det allvar och den sanning de
uppenbarade och det mäktiga, gripande sätt,
hvarpå de uttalades. På dem,
som däremot icke ville böja
sig för sanningen, verkade
de till förhärdelse.
Ärkebiskopen, som till
tecken på sin höga
värdighet iklädt sig biskopskåpa
med kräkla och mitra,
rycktes mot sin vilja med af
kraften i Knox ord,
förbittrad på samma gång som
förskräckt däröfver. Han
vågade icke befalla sina
drabanter att ofördröjligen gripa
predikanten af fruktan, att
de icke skulle lyda, då han
6åg hvilket intryck dennes
ord gjorde äfven på dem.
Knappast hade därför Knox
hunnit sluta, förr än
ärkebiskopen förfärad skyndade
till Edinburg för att med
dåvarande drottningen —
Maria Stuarts moder —
rådslå om hvad som borde
göras med den unge
reformatorn och hans anhängare,
hvilka senare dag för dag
tillväxte i antal.
Drottningen som var ifrig katolik lät
genast sina soldater rycka
ut emot dem. De arme
förföljda hade emellertid under
tiden hunnit samlas och
försvarade sig tappert.
Sedermera erhöllo de äfven bistånd
af drottning Elisabeth i
England.
Påfveläran blef så
småningom, ehuru det dröjde
och mycket blod först flutit,
afskaflad i Skottland, och
reformationen enligt Calvins
lära införd.
John Knox fortsatte emellertid att
förkunna Guds ord. Vi få icke tro, att han
i sina predikningar alltid rasade emot
påfve-dömet, om han än aldrig tvekade att göra
det, då så fordrades, kosta hvad det ville.
Likt Luther ägde han en underbar förmåga I
att med kraft och värme frambära det glada |
budskapet om syndernas förlåtelse genom
tron på Jesus Kristus.
För de troende skottarne, som alla
älskade Knox och litade på den öfvervinnande
makten i hans ord, var det städse en sorg,
att deras drottning Maria Stuart aldrig kunde
Ur Skotts:
förmås att höra honom. De trodde att om
hon blott en gång ville göra detta, måste
hon blifva öfverbevisad om sanningen af
den lära han hade att förkunna. Maria
Stuart var emellertid ifrån barndomen
uppfödd i hat till denna nya lära, i hvilken
hon visste att dom utan skonsamhet ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
