Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talades öfver hennes lättsinniga, fåfängliga
lif, och kunde aldrig förmås därtill.
Äfven sedan Knox blifvit gammal och
svag, fortsatte han att predika. Det berättas
att han då, böjd af ålder och stödd mot sin
gamle tjänare, endast med möda kunde släpa
föreföll det oftast, som om han af ifver varit
färdig att slå predikstolen i stycken.
Då John Knox låg på sin dödsbädd, bad
han sin hustru läsa sjuttonde kapitlet ur
Johannes evangelium, i hvilket Jesus beder
för sina lärjungar och alla dem, som genom
artyrhistorien.
sig till kyrkan. Med ytterligare
ansträngning fördes han upp på predikstolen, där
han icke ens förmådde hålla sig i upprätt
ställning utan måste stå djupt framåt böjd.
Först började han att tala sakta och stilla,
men småningom höjdes rösten, den lutande
gestalten reste sig och innan han slutade
deras ord skola komma att
tro på honom. Knox
fröjdade sig öfver att tillhöra
dessa och att inom kort få
skåda den härlighet, som
Fadern gifvit Sonen. (Joh. 17:
24). »Nu kommer det», voro
ock de sista ord John Knox
yttrade.
Under de följande
Stu-arternas regering, hvilka
härskade äfven öfver England,
blossade förföljelserna mot
de evangeliskt troende åter
upp och rasade med
oerhörd grymhet ända till 1689,
då en ny ätt kom på den
brittiska tronen.
Stuartema förbittrades
öfver att Skottarna enligt egen
öfvertygelse ville tjäna den
himmelske konungen, utan
att erkänna den jordiska
öfverheten, såsom kyrkans
öfverhufvud. De präster,
som icke ville böja sig
härför, förbjödos predika i sina
kyrkor och fördrefvos från
sina bostäder.
Då de sålunda fördrifna
togo sin tillflykt till afsides
liggande platser eller t. o. m.
bergshålor och där predikade
för de folkskaror, som af
hunger efter lifvets bröd,
samlades omkring dem,
sändes soldater att gripa dem
med tillåtelse att begå hvilka
våldsamheter de behagade
så väl emot prästerna själfva
som emot dem, hvilka på
något sätt sökte komma
dessa till hjälp.
Förfärliga lidanden
omtalas från denna tid, men Ilerren uppehöll
underbart de sina. Mest af allt fruktade
dessa Gud hängifna, tappra skottar, att de
i farans stund af svaghet skulle förmås
förneka sin Herre. Intet jordiskt lidande
syntes dem jämförligt med underrättelsen om
att någon af deras närmaste lockats till af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
