Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubbelemuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När så lång tid gått, att ungarna var nästan flygfärdiga,
hade han samlat en hel hög sådana guldsmulor.
»Nu är väl min vakttjänst slut, och jag kan få återvända till
min skog», sade han till de stora örnarna.
»Bäst behålla honom här, där han ingen skada kan göra oss»,
sa örnfar.
Men en av ungarna, som satt på boets kant och flaxade med
vingarna, hackade i detsamma efter Bubbelemuck, och det var
med nätt nöd han undgick den vassa näbben.
»Gott gry i pojken», skrattade örnfar, stolt över sin ättling.
»Jag är rädd ungarna gör alldeles slut på trollbytingen en
vacker dag», sa örnmor. »De ha inte förstånd än att skilja på
ovän och vän. Bäst därför att sätta ner honom på marken.
Otack vill jag inte mina ungar ska visa den som räddat deras
liv.»
Och så grep hon Bubbelemuck varligt i sina klor och sänkte
sig med honom till bergets fot.
Bubbelemuck stod ett ögonblick rådvill och undrade vart
han skulle ta vägen. Då fick han höra hammaslag
därinifrån berget och kom i detsamma ihåg vad trollmor sagt
om dvägen i berget. Han banade sig väg genom ormbunkar
och ris och fann slutligen öppningen till en håla in i berget.
När han trevat sig fram en stund i mörkret, befann han sig, rätt
som det var, i en håla, där en grå liten dvärg stod och smidde.
Han höll just på att forma en guldklimp till en rund glänsande
kula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
