Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubbelemuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bubbelemuck vände ut och in på sin påse. »Inte kan jag väl
få de här smulorna hopsmidda till en sån där vacker kula», sa
han.
Dvärgen stirrade häpen på Bubbelemuck.
»Var har du tagit det där solguldet?» frågade han barskt.
»Högt uppe på berget, nära örnredet», sa Bubbelemuck.
»Är du trollet, som vaktat örnredet?» sa dvärgen. »Berguven
har berättat om dig. Du kan få stanna här och bli min lärling.»
»Tack, men jag har redan tjänst hos Trollmor i eken», sa
Bubbelemuck, »och jag måste vända om dit.»
»Nå, låt gå då», sa dvärgen. »Jag kan ju smälta ihop de här
guldbitarna åt dig i alla fall. Hälsa gumman i eken, det var
inte i går jag såg henne, blir visst hundrafemtioåtta år sen, nu
till hösten!»
Och så lade han Bubbelemucks guldbitar i elden och smidde
och formade dem till en rund glänsande kula.
Vad den lyste! När Bubbelemuck gick tillbaka genom den
mörka gången, lyste hans kula, så det blev ljust nästan som på
dagen. Han kom plötsligt att tänka på, hur den skulle lysa
där nere i skogsråttans mörka bo och hur förtjusta råttungarna
skulle vara åt att se den, och då greps han av hemlängtan till
tjärnen. Om jag bara kunde komma dit ett litet tag, tänkte
han, där han banade sig väg i riset.
Ett par dagar gick han i den främmande skogen, men så en
dag hörde han några toner som han kände igen. Det var ju
trasten hemifrån eken. Han härmade hennes läte, och strax
kom hon flygande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
