Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, det är sant», ville flickan svara, hon som nu var ett rosen-
träd. »Min far har lovat bort mig åt honom, själv ville jag
hellre dö.»
Men intet ljud kom från rosenträdet och intet ord från den
sovande flickans läppar heller. Hon bara såg på honom med
förvirrade och oförstående ögon.
»Du är sjuk, Malin», sade skogvaktaren, »kom, låt mig föra
dig hem.»
Och så ledde han bort henne på skogsstigen, och det lilla ro-
senträdet stod ensamt kvar.
»En sådan underlig dröm», tänkte trädet, »jag måste försöka
vakna snart.»
Men nu sänkte sig skymning över skogen, och rosenträdet slöt
sina rosor och somnade.
När rosenträdet vaknade, lyste solen på de röda rosorna, och
den unge skogvaktaren stod böjd över det och inandades dess
doft.
»Du vackra, vackra rosenträd», sade han, »du är så lik flickan
som jag håller av.»
Och så bröt han en ros och satte vid sitt bröst.
Det här är en ljuvlig dröm, tänkte rosenträdet. Hela som-
maren skulle jag vilja blomstra så för honom, varje dag spricka
ut i nya rosor. Aldrig vill jag vakna ur min dröm för att gifta
mig med Jörgen Krämare.
Och rosenträdet levde lyckligt sitt drömliv i rosendoft och
sommarsol. Varje morgon och kväll stod Bengt skogvaktare en
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
