Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arpi, R. Till »Grágás»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROLF ARPI. TILL » GRáGás» . 23
Att denna av mig antecknade övertro kunnat uppkåmma i senare tid,
är naturligtvis möjligt, men det är mer sannolikt, att den är gammal. Den
torde nämligen i ifrågavarande fall kunna jämföras med den på Island i
senare tid förekåmmande vidsjepliga tron på vissa slags stenar ock deras
övernaturliga kraft t. e. vid en del sjukdomar, om vilken se närmare K.
Maurer : Isl. Volkssagen, Leipzig 1860 sid. 179 ff. , Jón Árnason : Íslenzkar
þjóðsögur I, Leipzig 1862 sid. 648 ff. ock E. Olafsens og B. Povelsens
Reise igiennem Island I, Sorøe 1772 sid. 402 ff
. , 422 ff. m. fl . st. , samt
även i äldre islänsk literatur. Mot vidsjeplig tro på stenar är just en be-
stämmelse riktad i de näst (före åvan anf. st.) föregående raderna i Kb.
» Menn scolo eigi fara með steina . eþa magna þa til þess at binda á menn
eþa a fé manna . Ef men trva a steina til heilinðis ser . eþa fé . oc varþar
fiorbavgs carp.» Stället har i det närmaste samma ordalydelse i St. ock
Sk. Man får väl då även antaga, att den av mig upptecknade vidsjepliga
tron på djur, icke födda på naturligt sätt, fanns i äldre tider på Island,
ock att bestämmelsen om óborit fé just varit riktad mot densamma.
Någonting om att kreaturet var märkt äller omärkt i dessa fall, har jag
icke antecknat, ock äfter vad jag minnes, var den saken alls icke på tal (jag
hade, då jag jorde dessa anteckningar, ingen tanke på ifrågavarande uttryck
i Grágás). Visserligen har jag äj häller utom detta ställe i Grágás funnit
spår av någon vidsjeplig tro på kreatur därför, att man underlåtit att märka
det, ock den möjligheten vore då kannsje tänkbar, att bestämmelsen här
oc letr o merkt ganga endast vore ett upprepande av bestämmelsen Kb.
kap. 225 (Grágás I: 2 , Khn 1852 sid. 154), jfr St. kap . 187 (sid. 229) ,
426 (sid. 479), 428 (sid. 484) . Men det förefaller mig dåck vida mer
sannolikt, att denna bestämmelse om ómerkt här intagits just med avseende
på en då rådande vidsjepelse i detta avseende, ock förmodligen har Finsen
haft grunder härför, som jag icke tjänner, då han översätter stället såsom
jällande endast denna vidsjepliga tro. Min uppfattning är följaktligen den,
att bestämmelsen » Scalat &» varit riktad mot vidsjeplig tro först ock främst
på kreatur, icke framfödda av modern, men även på icke-märkandet av
detsamma.
Uppsala 26 1892.
Rolf Arpi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
