Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tamm, F. Anmärkningar till Östgötalagen (textkodex) - I. Några allmänna grammatiska notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDR. TAMM. AN MÄRKNINGAR TILL ÖSTGÖTALAGEN. 25
dan ligga nära, att io är den ljudlagsenliga formen framför a i ändelsen,
in i övriga fall ; således att man ursprungligen haft sionga i infin . ock
pres. plur., men siungær i pres. sing., siungum ock siungin i 1 ock 2
pres. plur.; likaså t. ex. subst. slionga, obl. sliungu o. s. v.
3. Växling av ia ock iæ i stamstavelser.
Denna växling framträder i vår handskrift på ett sätt som (enligt
hvad professor Noreen med ledning av de av mig iakttagna fakta påpe-
kat) häntyder därpå, att i denna handskrifts dialekt ia med kort a över-
gått till i , men att ia bibehållit sitt a, när det varit eller i dialekten bli-
vit långt i större eller mindre grad. De föreliggande fakta äro följande.
Framför förekommer ia i giald ock gialda, samt i övrigt där / i
svenska folkspråket uttalas tjockt, så i fiala, sial, skial, skialnaþær, stiala
ock pres. sing. stial; däremot iæ i pres. konj . stiæli (Vaþ . 35), där 7 väl
framför icke uttalades tjockt ; i spill (undantagsvis spiallin 1 gång By.
B. 17 : pr., väl antingen felskrivet eller inkommet efter en originalhand-
skrift) ; i osniældær, där iæ ljudlagsenligt tillhör formerna med ll; i hiæl-
tum ; i fiælstær 2 gånger (jämte 2 gånger fialstær med ia från vb. fiala).
Framför r-förbindelser som i uppsvenskan blivit enkla supradentaler,
star ia: fiarpe ock fiarþungar (undantagsvis fierungx R. B. 3 : 1, 26: pr.
med iæ från fiæþær-?), miarþa, giarna, iarn, iarl, iartighni ; framför ⁄ i
övriga fall träffas iæ, såsom i biær (pres. sing. , biform till bær. Epz. 25),
spiar, biærgh, biærgha (1 gång biargha By. B. 21 : pr. , att bedöma såsom
spiallin ovan), fiærmir, fiærran, fiærrin.
Vidare förekommer i framför t ock p, såsom i fiæt, fiætur ock fiæ-
tra, miæta ock miætanz mæn. fæper- (undantag: fiapertiught Vap. 31 :
2 med ia från fiarpe el. dyl.), iæþre.
Ett egendomligt fall är hæræþ≈s piækkær, troligen ett gammalt lånord.
Å andra sidan finnes ia i siang säng ; i siattungær; i siax ock
siaxtan, där ia i st. f. obrutet e är kommet från ordningstalet siatte med
på ersättningsförlängning beroende långt a (1 gång siæx R. B. 5 : pr.;
av äldre siax med förkortat a ) ; vidare i piana, pianist; ia ock iaka ;
i pron. iak, där ia är att förklara på annat sätt an i övriga hithö-
rande fall, nämligen i obetonad ställning i satsen (en starkt betonad sido-
form *iak får väl förutsättas, ehuru icke uppvisad i vår text) ; slutligen i
adj. iamn ock alla dit hörande former som hava brytningsdiftong, såsom
iam (jämte obruten form am-), iamka, iamnaþær o. s. v., där ia synes
svårt att förklara ; kanske får även här antagas dialektisk förlängning av ia?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
