Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tamm, F. Anmärkningar till Östgötalagen (textkodex) - III. Ordförklaringar ock anmärkningar till textställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDR. TAMM. ANMÄRKNINGAR TILL ÖSTGÖTALAGEN. 35
satta orden kull-suarf
, kiol-suarf ock kulsuarf Æ. B. 6: pr. , där det torde
betyda » våldsamt bortskaffande, undanrödjande » eller (passivt taget) »bort-
gång, försvinnande » . Betydelsen av suæruær här torde vara väsentligen
densamma som av spiller på motsvarande ställe i SdmL Bygn. B. 21 :
2 swa at han spiller (var. suæui) fore pem sum owan byggia. Antingen
bör väl æn suæruær kuærnin översättas : »om vattnet spolar bort kvar-
nen » eller, ifall detta uttryck kanske är något för starkt : »om vattnet för-
därvar kvarnen » .
Angående varianten suæuær synes ovisst, om det betyder >>står
stilla» (med kuærnin som subjekt) ock hör till ett starkt verb *suaua, eller
om det betyder »bringar att stanna » (med uatnit såsom subjekt, supplerat
från det föregående) ock hör till ett faktitivt verb *suæuia; det senare
alternativet kan stödjas med det ovan citerade han suaui i handskr. B av
SdmL. I alla händelser hör verbet väl till roten för sv. sova v. samt
isl. svefn sömn o. s. v.
13. i mi stroma By. B. 8: pr. (2 gånger) ; denna form kan icke
höra till mifstrømbær, såsom Schlyter antager under förutsättning av fel-
aktig formbildning ; man måste antaga en svag biform miþstrøme m.
14. studh stawr (läs : stavur) By. B. 14: pr.; liksom studstaffuer
på ett motsvarande ställe i yngre handskrifter av ChrLL . Bygn. B. 9: 4
ack. sing. till den form med r i stammen som finnes i dat. sing. stafre
Vaþ. 23 : pr. , dat. pl. stafrum Vaþ . 19 ock By. B. 16 ; jfr nom. sing, stawr
By. B. 15 : 1 , där en yngre handskrift har nom. pl. staffra ; överhuvud fin-
nes i ÖGL ingen annan r-lös form, motsvarande nsv. stav, än gen. sing.
stafs Dr. B. 14: 2. I vår bibel förekommer också plur. stafrar på flera
ställen. Skulle icke en form av samma ord föreligga i isl. staurr m. ,
fgutn. staur, fsv . ock nsv. stör, så att detta motsvarar ett urnord. *stazuraR,
liksom t. ex. isl. haukr är urnord. *hagukaR? Man finge antaga, att
ordet i förliterär tid böjts med osynkoperad form staur- (fsv. stör‐) ock
synkoperad form stafr , till hvilken senare nybildats en nom. ock ack.
sing. stavur, som föreligger i det ovan ur ÖGL anförda stawr. Om u-
vokalen i ändelsen hos denna nybildade form beror därpå, att den upp-
stått redan på en tid då en tvåstavig form *sta-ur ännu fans, eller om
något annat mask. subst. på ur förelegat som mönster, lämnas därhän.
=
15. hittir bi, pa skal han merkia træt þæt sum han standær i
By. B. 35: 1 ; Schlyter tror, att det andra han har avseende på ett underförstått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
