Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johansson, Karl Ferdinand, Till läran om femininbildningen i sanskrit - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 K. F. JOHANSSON. TILL LÄRAN OM FEMININBILDNINGEN I SANSKRIT.
En mask. -u-st. föreligger i λos ’ mån-, solgård, tröskbotten’ o. s. v.¹. I
det närmaste identisk härmed är äλova · xîñît Hes. (jfr Hoffmann BB.
XV, 57. Gr. dial. I, 71. 107. 184). Att grundbetydelsen är något rundt
afgränsadt, sluttande eller djupt liggande’, torde man våga antaga och
hit föra 1. alv-os och alveus. Alvos är både mask. och fem., det senare
möjligen i anslutning till ett en gång befintligt femininum alu- eller
*alou. Ursprungliga grundbetydelsen är säkert ’urbuktning, rund för
djupning’ o . dyl., sedan ’ buk’ ; jfr framför allt alveus ’ urhålkning, för-
djupning, flodbädd; grop för sättkvistar; tråg, ho, fat ; kölrum; badkar
o. s . v. 2. Med detta F(a) identifierar jag isl. lo ’ sumpig äng’ (jfr
Läffler Ark. VII, 259). Samma rotstafvelse finner jag i det af Ryd-
quist II, 319. IV, 31. 249. Bugge Rökst. 18 n. och Noreen Ark. I,
156 n. 3 f. behandlade (f)svenska ordet lõi, lo, loghe. Enligt hvad Noreen
(a . st. och Urg. judl. 22) påpekar, hänvisar det finska lånordet luuva
(Thomsen Einfl. der germ. spr. auf die finn .-lapp. 51. 152) på ett ur-
germ. ō. Jag finner då ingen bättre anknytning än till det likbetydande
ἀλωΓά, ἅλως, 1. alvos, alveus.
Svårt att få bukt med är ráλows (< #yáλwF-o-ç), 1. glōs, fbg. zlúva
’ svägerska, mannens syster’ ; att ett fem. *g( )lóu har legat till grund,
synes framgå af det till –st. transformerade fbg . ordet ( jfr J. Schmidt
Pluralb. 63 ff. Kretschmer KZ. XXXI, 333. 453) ; annorlunda Daniels-
son Gramm . anm. II, 48 n. 6.
3
-
På grund af s. hrädú-ni förmodar jag, att 1. grando är ett ursprung-
ligt *ghra(n)dō(u), som analogiæ blifvit -n-st. S. hrādú-ni är bortsedt
från att det har kort u i st. f. långt — till bildningen närmast besläktadt med
fbg. ord på yni -ynji, som naturligtvis icke med Bopp III , 235. Benfey
Or. u. Occ. I, 268 f., jfr ännu J. Schmidt Pluralb. 65, är att likställa
med s. -ūnī, utan stå i förbindelse med till -n-st. utbildade -ū-st. (jfr Burda
KSB. VI, 194. Brugmann MU. II, 200. Danielsson Gramm. anm. II,
45 f.) ; jfr germ. st. #tungü-n-, ¿ekó-vq, g. fairguni (aisl . Fjörgyn(n), kelt.
Hercynia, se Much ZfdA. XXXII, 454. Hirt IF. I, 479. Helen Web-
¹ Oklart är det kypr. SGD. 60, 9. 18. 21 förekommande Fo, hvarom se Meister
II, 243 f. Hoffmann I, 70 f. Skulle det vara acc. sg. fem. som Hoffmann föreslår, borde
det heta o < *ïìoƑɑ ; ïìƑœ kunde då vara en form, som fått in F efter andra former i
paradigmet (urspr. -u-, resp. -vo-st., jfr 1. alvos) med äkƒ-, : àìóƒ- (jfr àp-v-ást, ěvt-2-001,
пpacsóvt-asst o. s. v.).
2 Den af Fröhde BB. III, 1 ff. och Meister II, 244 gjorda sammanställningen med
abhós, abhov kan ej räddas ens genom Kretschmers epentesteori KZ. XXXI, 448.
3 Det beror på en indisk ljudlag, som jag tänker behandla i annat sammanhang (antydd
nedan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
