Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidén, Evald, Smärre språkhistoriska bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 EVALD LIDÉN. SMÄRRE SPRÅKHISTORISKA BIDRAG.
Et. Wbch s. 205) alternativt föreslår, måste uppgifvas till förmån för den van-
liga sammanställningen med lat. mentum ’haka’ , c-min-ere pro-min-cre `skjuta
upp, skjuta fram’, mons ’bärg’ , fisl. mónir ’takås’ o. s. v. ’ . Lat. mentum
kan motsvara både germ. *minpa- (icu. *men-to-) och * munpa- (icu. *mn-to-).
Jämte fisl. mel o. s. v. finnas biformer med i : nisl. mil, mil n. –-
nsv. dial. mellan-mil f. ’ rem, som är fästad mellan bägge betslen för att
sammanhålla hästarna’, nno. hovde-miil f. — nno. mila, miil
’ f., nda. mile
best. form -en². Orsaken till denna växling tror jag vara den, att den
ursprungliga vokalen (
2) kvarstod, när i följande stafvelse fans ett i:
*minpla- ger isl. měl (Noreen § 82), men minpila- ger isl. mil n.
(egentligen nom. minnil dat. mile o. s. v.), och fem. nsv. nno. mil.
resp . nno. mila nda. mile kan gå tillbaka på *minp-ilō-, resp. -ilön- eller
-l
-ion (jfr dalmål molla af mandulon- jämte fisl. mondull; fno. half
-selda
f. jämte -sáld n.; fisl. snælda f. jämte ngutn. snäld m.; fht. meissa f. jämte
isl. meis-s m. etc. , se Kluge Stammbild. § 80 ff.) . Det tyckes nämligen
af följande exempel framgå, att öfvergången i > e framför en seder-
mera förstummad nasal liksom motsvarande öfvergång framför h
(Lindgren Sv. Landsm. XII : 1 s . 154, Noreen² § 56) ·
träder, när följande stafvelse innehöll ett i
– icke in-
fisl. skikkia ’kappa’ (*skinkiōn-), jfr nsv. dial. skunk öfverkjortel’
och nsv. skynke ’tygstycke’ med annan afljudsvokal (se Leffler Tidskr.
f. Filol. N. R. II s. 294 n. , Noreen Ark. f. nord. Fil. I s . 169 n., Kock
ib. IV s. 170 f.) ;`
fisl. dat. ack. dual. ykkr, jfr got. igqis ; genom association härmed
äfven gen. ykkar och pron. poss. ykkarr i stället för *økkuar, -arr;
fisl. vittr (fsv. vitter) jämte vettr ’vinter’ torde ljudlagsenligt
framgå ur dat. sg. urn. wintriu, nom. ack. pl. wintriR;
fsv. drikka kan närmast bero på pres. drikker < *drinkiR; men en
annan förklaring af i är möjlig i fornsvenskan, der nk (nt, mp) sannolikt
regelbundet bevaras framför bitonig vokal (Noreen Paul’s Grundriss I s.
461) - för västnordiskan är en sådan inskränkning i assimilationen nk > kk
o. s. v. för närvarande icke sannolik ;
fisl. vistre (St. Hom.), nsv. dial. wister ’vänster’ af urn . *winistr-
(Noreen § 239, 4);
1 Jfr Pott Et. Forsch. II s. 550 ; Bugge Curt. Stud. IV s. 343 ; Kluge 1. c.; Pers
son Wurzelerw. s. 74 f. Betydelsen af något spetsigt framskjutande framträder hos
-
mun i fisl. hamars , øxar-muor ’the steel mount of a hammer or axe’.
2 Aasen Ordb. ss. 302, 498 ; Ross Ordb. s. 515, sp 1 ; Rietz Dial.-lex. s. 436, sp. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
