Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidén, Evald, Smärre språkhistoriska bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVALD LIDÉN. SMÄRRE SPRÅKHISTORISKA BIDRAG . 93
stå för äldre -kn- (Noreen Aisl. gr.² § 252, 3 ; föga sannolikt är Osthoff’s
antagande 1. c. s. 358 noten, att kk vore relativt ursprungligt och blifvit
förkortadt till k i vgerm. *kiukina- o. s. v. ).
Vanligen anses de ifrågavarande orden såsom unga onomatopoietiska
bildningar¹ . Afljudsväxlingen keuka kuk-ná- talar dock för att de,
liksom hane och höna, äro af hög ålder. Man torde finna utomgermanska
släktingar i gr. 7o775 m . ’ en viss vattenfogel’ och lit. gužatys ’ stork’. Den
gemensamma basen ieu. geng ’ skrika, gala’, torde vara en utvidgning
( bruten reduplikationsform ) af ge- i t. ex. find. gu gavate ’ tönen,
schreien’, gr. 7o7-yóbw ’murren ’, ßo(F)ń ’Ruf
’, 76(F)os ’ Klage’, ngutn, kau-m
’
jämmer, tjut’, fe. ciezen (*kanjan) ’ rufen’ , lit. gau-džù ’jammern, heulen’
O. S. V.
16. Lit. szenas ’Heu’ + gr. ovos ’Binse’.
Lit. széna-s m. ’Heu’ , hvaraf liv . aina ’Gras, Kraut, Heu’ , estn. hain,
hein, fin., karel. heinä ’ gräs, ört, ogräs ; höstrå, hö’ (grunda sig på ett
urbalt. *ssaina-, se Thomsen Beroringer mellem de finske og de balt.
Sprog ss. 223, 102) , lett. se’ens m. , fbulg., ry. sěno n. ’ Heu’ sammanfalla ljud
för ljud med gr. otvo- m. ’Binse, Schmeele ; aus Binsen geflocht. Strick,
Seil, Matte’ under en gemensam ieu. stam *skhoino-. Gent emot denna
fullständiga formella öfverensstämmelse har skiljaktigheten i betydelse i de
resp. språken icke mycket att betyda : det är ett kändt förhållande, att
till och med på små språkområden samma namn kan tilläggas högst olika
växter. Den mera vidsträckta bemärkelsen af ’ gräs, ört’ jämte den af
’hö’ , som det samfinska lånordet eger, måste hafva tillhört det urbaltiska
grundordet. Ur denna har genom specialisering åt olika håll den faktiska
betydelsen i senare balt.-slav. och i grek. framgått. Såsom afljudsform
till soivos betraktar jag gr. vos f
. ’Meerzwiebel’, äfven ’ Mastixbaum’ .
På grund häraf visar det sig vara omöjligt att (med Fick Wbch³ I
s. 550, II s. 695 , Brugmann Grundriss II s . 140) förbinda lit. szinas med
find. cya ’ brennen, leuchten, frieren’. Gr. ovog sammanställer Prell-
-
-
tingen det fe. coce (så Vigfusson) eller arkaiskt. För det senare alternativet talar dels dess
förekomst i svenska och danska munarter (Gotland, Götaland, Jutland), dels kanske det finska
kukko, liv. kik, vot. kukkë ’tupp’, såvida icke detta är en själfständig bildning lika väl som de
likljudande och likbetydande lat.-romanska och slav. orden. Se Rydqvist Sv. Spr. L. IV
s. 88 noten, Thomsen Einfluss d. germ. Spr. etc. s. 145, Gröber ALL. I s. 549.
¹ Äldre, nu föråldrade etymologier anföras i DW V sp. 2517 ; jfr Hehn Kulturpflanzen
etc. s. 492.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
