Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steffen, Richard, Några strövärs i vår folklyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICHARD STEFFEN. IOI
NÅGRA STRÖVÄRS I VÅR FOLKLYRIK.
Och fyra hela och fyra halfva
och fyra länsmän uti en galge;
när vi kommo litet längre fram,
där hängde prästen och fjärdingsman.
Vi ska åka, må dä ä före
med svarte märra å hvite oro;
vi ska rida en krok ikring,
te vi kommer te Svingens grind.
Vill jag återigen utvidga stevbegreppet till att omfatta produkter af
annan form, än hvad man hittills ansett vara stevets enda, då finnas bland
de svenska låtarna direkta motsvarigheter. Jag kanske skulle kunna anföra
exempel, som ej låge så långt borta som det jag här väljer, men följande
är äfven i andra afseenden belysande. Den allbekanta norska visan » I
Fjor gætt eg Geitinn » består ju af åtskilliga tvåradiga strofer, där samma
innehåll varieras i de olika stroferna. Man kunde nog kanske redan på
förhand sluta till, att denna visa tillkommit så, att den ursprungligen ut-
gjort en enda strof, hvilken varierats, hvarpå stroferna sammanradats till
en visa, hvilket äfven anmärkts af prof. Moe. Men att detta varit för-
hällandet, bevisas af de svenska motsvarigheterna. Jag har sjálf upptecknat
dylika strofer i Dalarne, och har då funnit den ena strofen i en socken
den andra i en annan. Jag har också hört strofen i Östergötland, men
alltid funnit den isolerad och i Dalarne ännu i dag använd som dansstrof.
Ett par exempel :
I fjor fekk ja gå mä gossarne på ängen,
i år får ja gå mellan vaggan å sängen.
I fjor fekk ja gå mä gossan i ring,
i år får ja sitt mä vagga å gräng.
I fjor reste jag den vägen så lång
i år slipp ja knappt ur stuga en gång, o. s. v.
Man jämföre då härmed de norska stroferna:
I Fjor gætt eg Geitinn i djupaste Dalom,
i Aar geng eg her mæ ein Vaak kring i Gardom.
I Fjor fikk eg dansa, mæ Felaa mun laata,
i Aar maa eg vogga, nær Barni vil graata, o. s. v.
Om det nu skulle förhålla sig så, att stevbegreppet kanske behöfver
utvidgas, så väcker det i alla fall vår förundran, att en skarpt utpräglad
form sådan som nystevets blifvit så absolut dominerande. Den tyska
Schnaderhüpfeln är ej på långt när så regelbunden, ofta har den till och
med fler än fyra rader. Denna tendens till formens sterilisering har jag dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
