Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steffen, Richard, Några strövärs i vår folklyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 RICHARD STEFFEN. NÅGRA STRÖVÄRS I VÅR FOLKLYRIK.
således ett slags vexelsång». Lägger man härtill Dybecks uppgift, att gåtor
fordom på Gotland brukade sjungas, så tror jag, att man ganska säkert
kan påstå, att de ifrågavarande gåtorna existerat oberoende af Sven Svane-
hvit och varit använda i gåtstrider såväl i Sverige som i Norge. Men i
alla händelser är det ju oomtvistligt, att de ej äro originella i eller karak-
teristiska för stevdiktningen.
Något kortare kan jag fatta mig ifråga om en annan grupp, den som
förefinnes hos Landstad sid. 375-6, där tvänne personer förelägga hvar-
andra till utförande en mängd omöjligheter. Liknande strofer äro ock
upptecknade af M. Moe, Indberetning om en rejse till Telemarken, N.
Univ- og Skoleannaler 1880, där upptecknaren tror, att de ha utgjort en
del af ett större kväde. Moes uppteckning börjar på följande sätt :
Stallbróer tala té stallbróer så:
"Nå har me så lité å (g)jera :
nå ska eg taka dæ lindelauv,
derutta góklæi s(k)jera.“
(G)je svein gott svar,
mi(tt) s(k)jönne ónge viv, óm du kónna!
"Ja vi du taka dæ lindelauv,
derutta góklæi s(k)jera,
så ska eg taka den lindebast,
derutta gullsnórinne (g)jera.“
Det kan mycket väl hända, att Moe har rätt i, att de af honom
upptecknade stroferna utgöra fragmenter af ett större kväde, men jag tror
dock, att motivet äfven förefunnits oberoende. Åtminstone förekomma lik-
nande strofer i en helt annorlunda beskaffad svensk sammanställning. Här
är det ungersvennen och jungfrun, som kappas. Uppteckningen, som före-
kommer i Wiedes Saml. I, hskr. i Sv. Vitterh. Hist., och Antiqv.
Akad., är äfven i den svenska formen ett fragment, hvars början lyder:
Och jungfrun står vid sjögestrand
och kalla vattnet öste,
hi ha farallerira,
och kalla vattnet öste;
och fram kom där en ungersuen
och helsade god afton
hi ha o. s. V.,
hvarefter följa de motsvarande kampstroferna, hvilka dock äro färre än de
norska, men för öfrigt ha starkt slägttycke, ex.
"Och skall jag göra dig vaggorna tre
och ingen spån få hafva,
så skall du göra mig skjortorna tre
och intet stygn fà taga", o. s . v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
