- Project Runeberg -  Uppsalastudier tillegnade Sophus Bugge /
106

(1892) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steffen, Richard, Några strövärs i vår folklyrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106 RICHARD STEFFEN. NÅGRA STRÖVÄRS I VÅR FOLKLYRIK.
Kämpe-
Wijsa om Den Starke och dristige Ramunder, Som åtskilliga Hårda
och fast Starcka Kämpningar vtstådt hafwer, och doch altid med Seger
återkommit. Then Andra, Räfwen han ropar i allan natt, Han wille icke
etc. Bägge Wijsona kunna siungas vnder sina Behageliga melodier.
Tryckt i år.
Jag aftrycker här endast de fem sista stroferna.
Qwarnen hon ståndar i stridan ström,
Hon wäntar sig korn i öga;
Tacka wil jag hwar fager Ungerswän,
Som sitt ord kan wäl framföra.
Ingen Fogel flyger så högt
Som Örnen med sina Ungar;
Intet Swärd biter så hårdt
Som falske klaffares tungor.
Suggan löper i snaran in
Eller i Warge snöre ;
Efter komma hennes Grisar smâ,
De sörja sin Moder så swåra.
Alla kalla mig fattige Swän,
Jag är ej mycket riker;
Ägde jag Guld och penningar nog,
Så wore jag Jungfrunes like.
Alla kalla mig swarte Swän,
Jag är så passelig hwiter ;
När som wi komma i swarta Jord,
Så äre wi alle like.
Man ser ju vid första blick, att detta är en samling af enstrofiga
dikter utan sammanhang med hvarandra med undantag af de två sista,
hvilka bilda ett strofpar af den art, som ju äfven är vanlig inom stevdikt-
ningen. En variant till den tredje strofen härofvan är upptecknad af
Borgström i Höljes kapell Värmland 1845 och utgör där första strofen
i en sång »såväl till ord som melodi hopflickad af flera andra» :
Ingen är som sjunger så vackert
som fogelen i lunden;
ingen är som biter så hvasst
som falska människors tunga.
Den danska formen återfinnes i en visa med titeln >> Den Forladte>
hos H. F. Feilberg , Fra Heden, samt något olika hos Kristensen,
Jydske Folkeminder 1, 32 Hjärtesorgen . Denna visa består af åtskilliga
ursprungligen enstrofiga dikter, hvilka äro försedda med en sentimental
infattning af något senare datum , men äfven denna af respektabel ålder ;
troligen äro äfven dessa senare strofer ursprungligen enstrofiga dikter
churu af en annan natur. Åtminstone förekomma de något varierade och
i annan ordning äfven i den svenska form af samma visa, hvilken finnes i
Noreen och Schück, 1500- och 1600-talens visböcker, Gyllenmärs’ Visbok
No 7, äfven tryckt hos Arwidsson III, sid. 45. I Gyllenmärs’ uppteckning
saknas dock den ofvannämda strofen, som hos Feilberg är strof 8 och hos
Kristensen strof 4, och som lyder:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buggestud/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free