Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steffen, Richard, Några strövärs i vår folklyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICBARD STEFFEN. 107
NÅGRA STRÖVÄRS I VAR FOLKLYRIK.
Der er ingen Fugl, der flyver saa højt
som Falken alt med hendes Unger;
der er ingen Snare, der skjerer saa haardt
som Menneskers falske Tunger.
Den i strofens sista halfva förefintliga och öfverallt varierade jäm-
förelsen finnes också på tysk botten i olika sammanställningar:
Die Distel und die Dornen die stechen also sehr
Die falschen Zungen aber noch viel mehr,
men däremot har jag ej lyckats finna den karaktäristiska inledningen med
en högt flygande fågel.
Den i andra folks fyrradingar vanliga naturinledningen, hvarpå ofvan
lämnats exempel dels i den närmast omtalade strofen och dels i tvänne
af de öfriga aftryckta stroferna ur det svenska skillingstrycket, saknas
sålunda ej häller i de nordiska formerna, och om jag finge döma af
nu tillgängliga uppteckningar, är den till och med något vanligare i de
svenska formerna än i de norska. Naturingången kan merendels vara af flere
slag ; antingen är den en jämförelse mellan en naturföreteelse och en före-
teelse ur menniskans sfer, eller utgör den endast en stämning, som är
paralell till den menskliga, eller slutligen är den blott en formel utan allt
sammanhang med det följande. På det första af dessa fall finnes exempel
bland gamlestev hos Landst. sid. 401.
Hjorten spelar i heido nord,
han sprikir si kló ;
hau! sá gere alle dei Herjus syninn,
som giljar med orð.
Hjorten spelar i heido norð,
han rekkir sin hals ;
hau! sá gere alle dei Herjus syninn,
som giljar med fals.
Hjorten spelar i heido norð,
han böygir sine bein;
hau! sá gere alle dei Herjus syninn,
som giljar i löynd.
Med denna naturinledning stämmer den som förekommer i de två
sista stroferna af en visa hos Gyllenmärs o. a. a. sid. 108, där det heter :
Hiorthen han löper i haghan,
han kastar sin ben ;
och huilken som skall sig en iungfru trolofua,
han vardhar icke sen.
Hiorthen han spelar i haghan,
han kröcker sin halz;
och huar tu findher en fultro ven,
tu vardhar honom icke falsk.
I en helt annan visa förekomma beslägtade strofer på danskt om-
råde, nämligen i ett par fragmenter af »
>Utro Ridder» , DgF . V, N:0 306,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
