Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steffen, Richard, Några strövärs i vår folklyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ΠΟ RICHARD STEFFEN. NÅGRA STRÖVÄRS I VÅR FOLKLYRIK.
Arwidsson III , 15 har som strof 5 följande fyrrading, där naturskil-
dringen ännu utgör endast en formel:
Soolen skijn och daggen driffuer
öffuer bärgh och djupe dalar;
kommer iagh till mijn hierteligh kär
ther kan iagh bådhe snacke och taale.
Men i Harald Oluffsons visbok 31 , i hvilken jag redan förut uppvisat
enstrofingar, har nu denna naturingång utvidgats till en naturskildring, som
omfattar hela första strofen sålunda :
Ørtherne gro och solen skijn,
marken får en duale ;
daggen driffuer aff himmelen nidh
offuer bergh och diupa dalar.
Till denna strof kan jag ej för närvarande erinra mig någon fullstän-
digt motsvarande främmande uppteckning, men någon likhet visar om-
kvädet till en Färöisk Sigurdsvisa, Hammershaimb sid. 92 :
Oman drivur döggin dökk,
niður fellur döggin ivir tann kalda is,
leyv springur við,
oman lida pris,
som Hammershaimb öfversätter : »ned driver den mörke dugg, duggen
falder ned over den kolde is, lovet springer ud så vide ned igennem den
yndige lid. » Som vi se är den Färöiska skildringen åtminstone från våra
förhållanden sedt mera förvirrad .
Jag har sagt, att äfven dessa äldre svenska enstrofingar äro dans-
strofer, och det är min skyldighet att söka lemna något bevis härför.
Den nyss citerade Arwidssons III, 15 , hvars strof 5 » Soolen skijn » o . s. v.
omtalades, har före denna sista fyra strofer, hvilka bilda två strofpar utan
sammanhang sins emellan. Dessa två strofpar äro nu i samma ordning
och synnerligen öfverensstämmande upptecknade i vårt århundrade två
gänger, Dahlgren, Jullekar passade till dans, hskr. i K. B. Stockh. och
Gustaf Ericssons hskr. i Vitterh. , Hist. och Antiqv. Akad. Stockh. ,
och i bägge fallen ha de uttryckligen betecknats som ringdanser eller så
kallade lekar. Dessa strofpar ha sålunda tidigt blifvit sammankopplade
och ha sedan hållit sig samman. Öfverensstämmelsen mellan den hos Ar-
widsson tryckta visan och den i vårt århundrade upptecknade dansvisan
sträcker sig nu visserligen ej till de återstående verserna hos Arwidsson ,
sålunda ej till strofen » Soolen skijn » o , s. v. , men det är klart, att de äro
af samma natur, och dessutom äro med öfriga verser i Arwidssons visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
