Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wadstein, Elis, Alfer ock älvor. En språkligt-mytologisk undersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 E. WADSTEIN. ALFER OCK ÄLVOR.
betydde dåre » ock likn. På grund av dessa har man t. e. tålkat »alf-
mytiskt väsen såsom »bedåraren, den som förvillar (jfr »Der Alp triuget»
ock att der Alp även kallas getroc, alfsgedroch 58%) eller t. e. alf, al-
visch dåre, tokig» såsom » alfisk, en som varit ute för alferna» eller ett
sådant ord som gda. elvevild, nyda. ellevild, som enligt vad av det före-
gående (s. 165 ) framgår betytt »rasande vild » , såsom »älv-vild, förvillad
av älvorna», ock så var tron, att alferna kunde jöra fålk galna, färdig.
Härav (jfr ock det i KLUGES Et. wtb. med Alp jämförda gr. kopátos
>>tückisch, ränkevoll » ) har så fostrats den ganska utbredda föreställningen,
att alferna voro retsamma väsen, att de voro förslagna ock listiga.
Emellertid sjildras alferna icke alltid så ; i stället tror man stundom tvärt-
om, att de äro godmodiga (jfr benämningarna da. god dreng, eng. good
fellows ), enfaldiga (jfr fra. follet, it. folleto » ein hausgeist » 57d) , att de där-
för i många fall behöva männisjornas bistånd. Denna föreställning, som
naturligtvis uppkåmmit därijenom att » alf» (mytiskt väsen), i stället för att
tålkas såsom »bedåraren» tvärtom förståtts såsom dåre, enfaldig stackare >
(jfr eng. elf a poor pious soul » , lt. alf sein einfältiger»), härrör påtag-
ligen från en tid, då alferna i allmänhet icke sattes så särdeles högt.
Jag övergår nu till att undersöka föreställningar rörande alfernas till-
håll ock vistelseorter. I jämförelsevis senare tid har man vanligen
trott, att de höllo till i bärj eller i jorden , i skog eller i vattens
Varifrån fålktron fått alla dessa olika slag av vistelseorter är ganska påtag-
ligt, om man erinrar sig det i det föregående påpekade förhållandet, att
det funnits med » alf» (mytiskt väsen) till fårmen alldeles sammanfallande
ord betecknande eller ingående i ord för bärj , (se s. 161 ) , jord (s . 160),
träd (s. 157) ock vatten (s. 156).
7
Vad då först den tron, att alferna höllo till i bärj angår, så kann
denna ha uppstått på det sättet, att man på grund av » alf» bärj förstått
»alfer, älvor» såsom »de bärj-iska» d. v. s. de som höllo till i bärjen (jfr
da. biergfolk ) eller sådana sammansättningar som alfkona, elvekong så-
som resp. »bärjakvinna » ock » bärjakung» ; jfr nyisl. álfafolk, som rent av
översättes >>Bjærgboer » samt ty. Alpabütz, Almgeist, Alberer, en » berg-
geist», som tros hålla till på Alperna 59. Eller ock har t. e. ett sådant
ord som Albanien eller alfheimar »bärjstrakterna » (se s. 162), i synnerhet
sedan »alf» = barj utdött i de resp. språken, förståtts såsom »alf-, älve-
trakterna »
> , varav man så slutit, att alferna höllo till i bärjen . Ett dy-
likt uppfattningssätt är av alldeles samma art som då man på grund av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
