Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persson, P. Om betydelsen och härledningen af det gr. αμαυρος (αμαυροω), μαυρος (μαυροω) jämte en exkurs om den grekiska, resp. indoeuropeiska u-epenthesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. PERSSON. OM DEN GR. , RESP. IEUR. -EPENTHESEN. 187
manen (Abhandl. d. kgl. preuss . Akad. p. 7 ). Då antagandet af u-epen-
thes i grekiskan kommer i strid med de bekanta ljudlagar, enligt hvilka
förbindelserna of F vf i vanliga fall behandlas, så anser sig Kretschmer
böra förlägga ljudföreteelsen tillbaka till urspråket. Härtill har han så
mycket större skäl, som i flere fall de u-diftonger, som antagas hafva upp-
kommit genom u-epenthesen, återfinnas äfven i andra indoeuropeiska språk
än grekiskan (jfr t. ex. avλóg, lit. aulys : lat. alvus o. s. v.). Emellertid
föreligga enligt min mening icke fullgiltiga skäl för antagande af u-epen-
thes ens i det ieur. grundspråket.
För det första visa mångfaldiga former af ieur. ursprung, att förbin-
delserna ru lu nu i regeln behöllos oförändrade i grundspråket. Ieur. u-
epenthes skulle endast kunna antagas i sporadiska fall. Man frågar då,
under hvilka betingelser epenthesen än uteblifvit än inträdt. Härpå kan
K. icke lemna något bestämdt svar. Han hänvisar blott i allmänhet till
accenten (>vielleicht spielte der accent dabei eine rolle » ) . Ja accenten,
den skall nu allting förklara. K. jämför också nasalinfigeringen. Det är
dock blott en obevisad dogm, att nasalinfixet utvecklat sig ur ett efter
rotstafvelsen stående nasalsuffix, som än sprungit öfver i rotstafvelsen än
kvarstått som suffix. Emellertid vill jag ej fästa någon större betydelse
Vigtigare är, att de exempel, hvarpå K. stöder
sitt antagande af ieur. -epenthes allesammans äro mer eller mindre osäkra.
Låtom oss undersöka de särskilda fallen :
vid denna anmärkning.
I. Gr. tapos, lat. taurus, umbr. turuf acc . pl. , preuss. tauris, lit.
tauras, fsl. tură : gall . tarvos, cymr. tarw , corn. tarow, bret. tarv, fir. tarb¹.
Mig synes detta exempel vara mer än osäkert. Jag vill lemna åsido möj-
ligheten af semitiskt lån (jfr ursem. tauru eller thauru ’ tjur’) och med de
fleste forskare antaga, att orden för ’ tjur’ samtliga äro af indoeuropeiskt
ursprung. Då synes det mig emellertid icke vara något tvång att med
Schmidt 1. c . (jfr ock Schulze K. Z. XXIX, 271) skilja taɔ̃pos etc. från
find. sthaviras ’ tjock, stadig ; biord till tjuren’, av. staorem ’ grossvieh’, got.
stiur. Jag har ej kunnat öfvertyga mig om riktigheten af påståendet, att
dessa ord skulle i formelt hänseende vara absolut oförenliga, såsom Schmidt
säger. Schmidt omnämner ej isl . hjórr, som här synes bilda mellan-
länken. jorr saknar det uddljudande s-et liksom tapos, å andra sidan
innehåller det samma diftong en som got. stiur. Det är väl antagligt,
1 Hvad beträffar finska tarvas, så är detta ord enligt Thomsen Beröringer mellem de
finske og de baltiske sprog 228 ff. sannolikt lånadt af lit. tauras med omställning af ur till
rv såsom i finska karva ’hår’ af lit. gaúras ’hår’, finska torvi ’lur’ : lett. taure ’jagthorn,
valthorn’, lit. taure ’dryckeskärl, bägare’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
