Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 3. Vanlande, Vísburr, Agne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. NOREEN. MYTÍSKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL. 209
man i oträngt mål skall i näst föregående stråf tålka det annorlunda. »An-
dens broder » kallas vindguden (»viðrer») Oden dels i sin egenskap av psy-
kopomp, dels därför att han liksom anden består av luft. Det blev därför
ock hans råll, då tiden blef mogen för uppjörande av en skapelsehistoria,
att hos männisjan »inblåsa en levande anda » ; »ond gaf Odenn », heter det.
Jfr härom ock om andra därmed i sammanhang stående frågor min fram-
ställning i Fornnordisk religion, mytologi och teologi (Svensk tidskrift 1892,
spesiällt s. 174). Just sådana uttryck som det i Yt. ock Sonatorrek före-
kåmmande vilia (viless Sonat.) broder är det, som jivit upphov åt det se-
nare teolågiska påfundet, att Oden ägde en broder vid namn Vile ; jfr vad jag
a. st. s. 177 yttrat om Tors barn ock hustru. Att även kristna analågier här-
vid kunna hava medvärkat (se E. H. Meyer, Germ. Mythol . s . 265) , är möjligt.
Liðs i rad 7 anser jag vara jenitiv av lir »led » , jen. liðar ock (redan
i gammal tid, se många sitat hos Egilsson) lids. Den som icke vil god-
tjänna det sednare i en så gammal dikt, må anse det hava trätt i stället
för ett äldre liðar äller pl. liða, i vilket fall värsen metriskt är att lik-
ställa med Yt. 21 vasa þat bært, 22 bana Guðlaugs o. d. Att grimhildr
icke kann, såsom senast Wisén antar, vara (det från Eddan bekanta) nom.
propr. Grimhildr, har redan anmärkts av Vigfusson (Corpus poet. I, 522),
vars djärva täkständring jag emellertid icke kann antaga. Jag anser grim(m
)-
hildr helt enkelt vara »grym strid», »svår kamp» , vilket i fråga om lederna
blir unjefär » kramp» . Liðs grimhildr, den svåra kampen i lederna, är
alltså » ledkramp » , ock att maran hos Vanlande framkallade sådan, säges
ju uttryckligen i Snorres prosa : trao hon fótleggina, svá at nær brotnooo » .
Troda betyder här liksom stundom annars (se Egilsson ock jfr got. trudan
prässa vin) » hårt prässa» , i överförd mening » ansätta, anfäkta».
Skúta i rad 10 har hittills ansetts vara ett flodnamn, detta utan grund.
I sådan bet. förekåmmer ordet nämligen endast i en yngre »randglossa»
(Sn. E. II, 277 not), som rimligtvis beror just på missuppfattning av detta
ställe i Yt. Säves jissning, att Skuta fordom varit naranet på Skuttunge-ån,
5 mil från Uppsala, tarvar numera ingen vederläggning, hälst som Skut-
tunge icke fordom hette, såsom Säve antar, Skutunge (se Styffe, Skan-
dinavien , s. 288). » Skutans (båtens) bädd» kann vara stranden » , men
sannolikare synes mig, att vi här hava att jöra med en epeksegetisk jeni-
tiv (såsom i piódvitness fiskr, Yggdrasels askr o. d .), så att »á bede skúto»
>
betyder: på den bädd, som utjordes av skutan (V: s sjepp, jfr nedan s. 211) .
Epitetet lióna báge » en motståndare till män» (om ordets etymon
se Bugge, Arkiv II, 218 f
. ) är av skalden valt med hänsyn till ödets ironi
Uppsalastudier 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
