Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 3. Vanlande, Vísburr, Agne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. NOREEN. 211
MYTISKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL.
mundi» bl. a. ett jyllene halsband (»gullmen » ) , som han emellertid vägrade
utlämna åt de söner, vilka kåmmo att »heimta mund móður sinnar».
Den jängse översättningen av arenkióll med härdens sjepp » , d. v. s .
hus (!), finner jag oantaglig, då den äj stödes av några likartade kenningar ;
ty sådana äro icke Yt. 34 brandnór (icke veldstads-skepp äller brandskepp >
äller »fire-ship » äller »navis postium » , utan) » sjepp med brandar» (ordlek på
brandr »galjon» ock » gavelprydnad» , se V. Guðmundsson, Privatboligens. 156
ff
.) äller toptar nokkue »båt, som står på tåmten» ock icke i vattnet. Ännu orim-
ligare är Säves » eldstads-hölje » av »kióll kjol » (sic !). Kióll betyder som bekant
fartyg (ags. céol, gr. yavλóç o . s. v.), arenn åter vilken > forhöjning, stillads » som
hälst, t. e. i hus ( eldstad » ) äller på sjepp (Sn. E. I, 585 ) , i detta fall sålunda
detsamma som lyptingr, furstens så att säga komandobrygga. Visbur brändes
alltså på ett » lypting-sjepp » , vilket är helt naturligt, äftersom det var sed, att
en furste, därest han brändes på sjepp, plaserades i lyptingen såsom varande
hedersplatsen (se Weinhold, Altn. leben s. 496). Detta har Hist. Norv.
ock dess äftersägare Snorre liksom följande uttålkare icke förstått, utan av
Yt:s berättelse, att sönerna läto (högtidligen) bränna sin (döde) fader, dra-
git den slutsatsen, att de innebrände honom. Snorre har icke märkt, att
hans egen berättelse om, huru Visbur jenom seið » braktes om livet, blir
överflödig ; ty att kåmma över någon um nótt á úvart» ock så innebränna
honom, det är ingen trållkånst. Hur dog då Visbur? Han trållades ijäl,
fick ledvärk ock kvävdes av maran samt brändes slutligen å sjepp ( »í aren-
kióle » , » á beðe skúto» ¹ ; att även »skutor» hade lypting ses av Ol. hel .
S. kap. 84). Den något yngre traditsjonen äller snarare »vetenskapen » har
nämligen på två personer fördelat, vad ursprungligen ock troligen ännu i Yt.
berättats, visserligen i 2 stråfer liksom vid Dagr, Aunn, Egell, Óttarr m. fl. ,
men dåck om en enda person, » den visc sànen från Vanernas land» , l’is-
burr-Vanlande.
Härigenom lösas med ett slag flera gåtor i Visburs ock Vanlandes
saga. Först ock främst den jenomgående omotsvarigheten mellan Snorres
prosa och Yt:s stråf rörande Visbur. Den sednare innehåller icke ett ord
av allt, vad Snorre berättar om V:s familjeförhållanden ock om, att han
alldeles som Vanlande måste dö i följd av »seiðkonan » ock » volvan >>
Hulos trållande på den förorättade hustruns vängnar. Men att med G.
Storm anse allt detta för yngre tillägg hos Snorre är icke rådligt, då det så
väl stämmer med, vad både Snorre ock Yt. ha att förtälja om Vanlande.
1 En dylik upprepning av samma motiv är allt utom ovanligt i Yt. Om Aunn berättas
3 à 4 gånger, att han drack dibarns näring ur okshorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
