Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 3. Vanlande, Vísburr, Agne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 A. NOREEN . MYTISKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL.
Vi få t. e. nu förklaring på, varför Visburs hustru icke av Snorre namn-
jives, under det att sönernas namn anföras. Han vet däremot, att Van-
landes hustru heter Drífa » snödriva » , dåtter av Sniór »snö »; ock det
torde nu vara ögonsjenligt, att Visburs söner Gísl » snöstake » ock Ondorr
» snösjida » äro sannsjyldiga barn av Drífa ock barnbarn av Sniór. Nu blir
det oss också möjligt att begripa uttrycket mengløtoðr i Vanlande-stråfen,
vilket jag icke kan anse förklarat jenom den jängse översättningen » smycke-
slösare » , >>vir munificus » o. d. Ty dels betyder men icke smycke » , än
mindre klenod » , utan just halsband » (se åvan ock jfr att Agne ju häng-
des i gullmenet ) , dels tager man på så sätt icke nödig hänsyn till situat-
sjonen (jfr åvan s . 206), d. v. s . förklarar icke, varför just detta epitet
ock icke något annat användes till att karakterisera Vanlande. Men nu
>>>
>>
är det så, att menglotoðr »han som avhände sig sitt halsband » icke kann
motiveras ur någonting, som hos Snorre berättas om Vanlande. Denne
ar en >>menglotoðr » först därijenom ock därför, att hans alter ego, Visbur,
såsom Snorre förtäljer gaf henne (hustrun) at mundi gullmen».
Innan jag går närmare in på frågan om denna sagas ursprung, vill
jag av själ, som i det följande bliva tydliga, tålka Yt:s stråf om Agne.
Här tyckes, undantagsvis, K. ock den därmed i allt väsäntligt överens-
stämmande F. bjuda den mäst vårdade täksten, varför jag här lägger den-
samma till grund för min :
þat tel’k undr,
ef Agna her
Skialfar róð
at skopom þótto,
Avvikelser av någon
þá’s góðing
með gullmene
Loga dís
at lopte hóf,
hinn’s við taur
temia skylde
sualan hest
Signyiar vers.
betydelse äro : rad 1 tel J.; r. 2 er J., vilket
jer sämre mening ; r. 3 skiolfar J., nybildning äfter nom. skiolf; r. 5 giøðing
J. betyder nog góðing, under det att gøðinn F. är skrivfel ; r. 12 signiar
F., bildat på den urspr. nom. *Signir (fsv. Signi), jen. Signýiar, böjt så-
som mår: meyiar, þír : þýiar (got. piwi : piujos), ski : skýiom m. m ; där-
emot beror Sigyniar i J. på, att Loke jenom misstag redan kåmmit in i
’
dess täkst. I r. 7 är nämligen lolka J. en dittografi för loka, som ersatt
det urspr. loga, enär Loke o. Loge stundom stå i förbindelse med varandra
(t. e. såsom antagonister hos Utgårdaloke) ock urspr. väl äro, såsom täm-
ligen allmänt antages, på sätt ock vis synonyma, vartill kåmmer, att Loga
dis erinrade om Yt. 13 Loka már, ett uttryck som möjligen redan på
Yt:s tid uppfattades som » Lokes dåtter», churu det enligt min åsikt urspr.
är grav-mön» , » dödsjungfrun », bildat av lok (fht. loh hål, håla, ags. loc
tillslutet rum) »jömställe », »grav » (t. e. fara und lok gå i sin grav), » dod » ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
