Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och underordna, som hindrat den inneboende
kärleken i hans natur att slå ut i blommor, hindrat
den att förtätas till frukt och kärna. Det ena
förhållandet hade förkväft det andra utan att själft
äga förmåga af utveckling.
Medan herr Tobiasson satt och kom in på dessa
funderingar, hade frun gått ut efter kaffet som hon
nu själf kom in med och ställde på det lilla bordet,
under det mannen viktigt sysslade med att draga
korken ur ett likörkrus.
»Farbror får inte tro, att vi under vanliga
förhållanden äro så här öfverdådiga,» sade han gladt,
med omsorg knackande på lacket, rundtorn, »men
0111 julen kan man väl få lof att glömma sin vanliga
sparsamhet... Fram med likörglas, hustru! Hvilken
doft! Jo, jag vet, att du förstår dig på det —
läckergom!» Han log upp emot hustrun, som stod
och ordnade koppar och glas på kaffebrickan, för
att kunna rymma allt.
Herr Tobiasson satt och såg på sin brorson,
stadigt hållande sin arm kring den lille. Denne
»familjeförsörjare» var en bild af hälsan. Hans
figur började redan runda sig så smått, men endast
som i ett öfvermått af välbefinnande. Kände han
det kanske, när han gaf åt de sina, som om han
tog ifrån andra? Aldrig! Han var på det klara
med hvad som för honom var öfver- och
under-ordnadt. Här fanns det inga slitningar mellan
ensidig egoism och ensidig själfförglömmelse, här fanns
regulatorn: familjen. Det som för herr Tobiasson
varit så oförenligt — egen fördel och välviljan mot
andra, det sammansmälte här så naturligt, det
begränsades så välgörande. Han undrade öfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
