Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången under ett långt lif allvarligen sträfvar
— förgäfves.
Käppfogden kom in och hälsade. Han var
en skämtsam, klippsk karl, som icke så noga
vägde sina ord, då han hade att skaffa med
personer, som efter hans uppfattning stodo under
honom.
“Nå, Ni går väl och kikar efter en ny
hustru åt er nu?“
Ett lätt, smärtsamt leende drog öfver
gubbens läppar och han sade: “Nej, det anar mig
att Herren snart kallar mig efter. Vid den
gröna torfvan blir jag väl snart vigd. Hvad har
jag nu mera häller här att skaffa; jag blefve
måhända blott en plåga för mig själf, en börda
för kära vänner“.
Fogden kastade en granskande blick på
gubbens något tärda utseende. Han misstänkte,
att fattigdom och hjälplöshet hvilade tungt
öfver gubben, och han sade allvarsamt, men
med en viss öfverlägsenhet: “Ni skall icke
misströsta, far. Ni har det svårt i år, kan
jag tänka, men så har väl icke andra det
lättare häller. Fattigåret kniper in för mången
det ena hålet efter det andra på svältremmen.
Kommen hit till herrgården, så skall jag väl se
till, att Ni får något arbete, som lämpar sig
efter edra krafter“.
Henrik stirrade vresigt ut genom fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
