Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det smärtsamma draget flög åter öfver gubbens
anlete och något liknande blygsel visade sig för
ett ögonblick i hans ansigte. Så började
läpparna arbeta och det hördes ett sakta suckande
från bröstet. Man såg att ett svar arbetade sig
fram. Slutligen kom det. “Nej, icke så“, sade
han. “Nog har jag så mycket, att jag lefver i
min tid, kanske. Icke klagar jag däröfver, att
jag är fattig. Den som litet sett sig omkring i
världen, finner lätt, att fattigdomen icke är den
största börda i lifvet“.
Henrik slog ned sina ögon. Måhända var
detta åt honom. Han visste af gammal erfarenhet,
att ingenting undgick gubbens uppmärksamhet,
oaktadt hans säflighet och storhet i sedligt
hänseende gjorde, att man icke alltid genast
kunde se på honom huruvida det undgått honom
eller icke. Efter en stund tillade åter den gamle
liksom fortsättande där han afbröt sig: “Men
jag känner det så tomt efter henne“.
Henrik gjorde sig ett ärende ut till stallet.
Då han kom in igen, bad han lugnt, och som om
ingenting passerat sin hustru koka kött och
potatis till middagen — detta var en hälgdagsrätt,
som nu under sommartiden sällan bestods. En
glädjestråle bröt fram ur hennes ögon. Hon
visste, att hennes man i grund och botten var
godhjärtad och att hans ofördragsamhet lätt förgick
med stundens häftighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
