Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen och hon såg honom icke längre. Men
gubbens steg blefvo alt mera stapplande; det
började skymma för hans ögon och han kände då
och då en lätt svindel.
Vid vägen låg ett litet torp. Den gamle
satte sig ned att hvila på en sten. Värdinnan
kom ut för att tala med honom.
Det gjorde honom så illa under bröstet och
kring hjärtat; han måste rakt bedja om häst; ty
eljes slapp han ej hem.
Torparen hade gått till byn, men gamle
Brunte gick tjudrad på en gräslinda i rågåkern.
Värdinnan spände den för den nya ressår-kärran,
hjälpte gubben upp och sände sin tioårige gosse
med för att hämta hästen hem.
Landsvägen var jämn och slät, hästen gick
steg för steg, gubben satt i kärrsätet lutad mot
en dyna; gossen ned på bottnen vid hans fötter.
Då och då tog gubben lätt på tömmarne, i
det han manande på hästen, sade: “Spring
pojtjin men, spring, spring“.
Brunte sprang några steg framåt i sakta lunk
och började så åter gå fot för fot.
“Spring, spring, pojtjin men; spring ännu
eitt bysshald“,[1] manade åter gubben. Hästen
sprang åter skumpande framåt i sakta lunk ett
stycke. Landsvägen var slät och jämn, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
