Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af en händelse kom han att ga upp p&
backen. Där höll Lärman en af sina dundrande
exalterade predikningar. Han hade ett eget sätt
att föredraga, som under denna på uppskakande
tilldragelser så rika tid, gjorde ett gripande
intryck på åhörarne. Bäst han stod och talade
nästan hviskande liksom han förkunnat
skapelsens hämligheter, okända och dolda för alla
andra utom honom, skrek han plötsligt till
i vild extas, slog händerna mot ögonen och
talade så åter med slutna ögon liksom försjunken
i åskådande af Gud och hans heliga vilja. Och
han höll en straffpredikan af hårdaste slag. De
yttersta tiderna voro för handen. Det kunde hvar
och en se af tidens tecken och under. Det
kunde hvar och en, som blott hade ögon, se, om
han slog upp Uppenbarelseboken. Till och med
i enskildheter slogo profetiorna in. Kvinnorna
begynte kläda sig i mansens drägt o. s. v.
Denna hemsökelse borde därför betraktas
endast som en väckelse, att man icke på den
yttersta dagen skulle stå som de favitska jungfrur
utan olja i sina lampor. Och nu tog han
exempel ur lifvet och visade huru Herren är en sträng,
men rättvis domare. Och så förtäljde han
Herman Runns historia. Denne hade lefvat som en
hedning intill det ögonblick Herren sade: whär
skola dina stolta böljor lägga sigw och slog
honom i stoftet och kallade honom inför sin dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
