Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stol att dömas efter som hans gärningar värda
voro. Herman hade hånat ett stackars rotehjon
och fört ett syndigt regemente, där en död låg
på bår. Men Herren hade androm till varnagel
och rättelse låtit honom myllas i jorden bredvid
den öfversedda och missaktade kvinnan. Lärman
uppmanade därför hvarje människa att be Gud
bevara sig för ett så syndfullt lefverne och en
så sorglig ändalykt.
“Dömer icke, så varder I icke dömde“, ljöd
en hård grof röst nedifrån dörren.
Det var fadren till den så hårdt
förkättrade, som under senare delen af predikan inkommit.
“Dömer icke, så varder I icke dömde“,
upprepade han med stentorsstämma och med den
sinnets öfverspänning, hvari han gått dessa
dagar. Och slående med de stora släggformiga
händerna omkring sig i luften vandrade han
hemåt, då och då rytande af smärta och raseri:
“Dömer icke, så varder I icke dömde“. Och
dock låg läsarprästens ord tungt öfver honom.
Då han hemkom, föll han snyftande på sina knän
och sade: “Herre Gud ändå, om min son är
osalig! Herre Gud ändå.“
I denna ställning stod han sedan länge och
stirrade stelt framför sig. Hvarför var Herren Gud
en så sträng domare? Hvarför skapade Han
människorna för att göra dem osaliga. Hvarför!
Hvarför! Då han var Allvis, så viste han ju,
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
