Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han så satt, kom Ester häftigt gående längs
å-stranden och ropade och grälade redan på af stånd.
Han skulle göra nyttigt arbete i stället för att
flyga i barnsliga upptåg. Fiolen tystnade och
gossen satt dold i vassen. Han visste altför väl
att hon hade rätt: men nedtystade sitt
samvetes röst och satt kvar. “Kom fram nu bara!“
grälade hon; men han kom icke. Då klef hon
ned på holmen och dunkade om gossen, som
högljudt skrek mera af fruktan för fiolen, än af
smärta.
Morbror Leander, som gått förbi, stannade
och ropade: “Ät upp pojken lifslefvande! Så
skall du göra!“
“ Ungt träd skall böjas, medan det låter böja
sig. Jag skall försöka göra detta, liksom
mycket annat, som du underlät att göra, då du var
på Storstu“, svarade Ester uppbragt.
“Ja, jag tänkte som så: man sticker aldrig
en annans barn så djupt i barmen att icke
fotterna stå ut och då lät jag bli att slå och
dän-ga“, svarade Leander. Kom så modren. Hon
talade vackert och rörande, om huru djupt det
smärtade henne och gossen började tåras. Men
då han följande dag hörde huru morbror
Leander sade: “Inga ad er än Spela-Gusta å netjin
spelar så bra som te pojtjin“, fann han däri tröst
och hugsvalelse och det bedröfvade hjärtat
klappade gladt och stolt. Han kände sitt bröst
vid-38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
