Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gas, men in smög ock fåfängan och
egenkärleken som sökte lämplig mark att slå rot. På
samma gång vaknade i gossens unga sinne till
lifs själfkänsla och lust för opposition. Fiolen slog
modren sönder mot en sten för att gossen för
all framtid skulle bevaras från frästelse.
Kvinten sprang med ett gält ljud, som ständigt åter
och åter tonade i gossens sinne.
Mången afton gick gossen längs landsvägen
för att få höra necken spela. Och han såg huru
björkarne speglade sig i de lugna silfverklara
böljorna, han såg huru de längtansfullt blickade
ned i djupet liksom de äfven väntade och
åtrådde, att necken skulle stiga bladbekrönt ur
silf-verböljan och framlocka ur sin giga toner, ljufva
och underbara samt fulla af det gripande vemod
och den oändliga längtan, hvarom sagorna tala.
Kom så en vindfläkt och de vinkade med sina
hängen och liksom hviskade: “kom! kom och
blicka i djupet, äfven där finnes en himmel,
vackrare och klarare än den som hvälfver sig
öfver oss“.
Men bäst han så gick i tankar längs
åstranden, kom modren, som alltid led af en
besynnerlig oro, då det var fråga om den yngste
gossen. Det låg ständigt för henne, att han skulle
drunkna. Kanhända hade gossens stora likhet
med fadren skapat denna underliga oro och
egendomliga inbillning. Hon hade dessutom fäst sig
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
