Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vite m’esse. Leid hunn me1 band ti skojin, han
biter sällan djurw.
wNo’ ska’ ja1, no,w — — hörde Eskil Pär
säga; slutet af satsen kunde han ej höra. Tunga
steg närmade sig inifrån. Det klack till i
hjärtat på gossen och han ville skynda ut ur
förstugan, då dörren i detsamma öppnades och Eskil
stannade liksom under inflytande af någon
magisk kraft.
“Eskil, kom in!“ ljöd Pärs röst befallande.
Eskil svarade icke, rörde sig icke.
uKom in!w ljöd det ännu mera befallande.
Pär tog då han icke blef åtlydd några steg
framåt. Eskil fick äfven nu lif i benen, och det
uppstod en kapplöpning längs landsvägen, hvari
de bägge kapplöparne utsatte sina yttersta krafter.
Eskil sträfvade öfver åbron till skogen. Pär
hoppades att innan dess kunna göra slut på
denna egendomliga täflan längs landsvägen som
vädj obana.
De kommo ned på bron. Pär var redan
helt nära, då det plötsligen glimmade något hvitt
öfver broräcket.
Han stannade.
“Plomsch!M ljöd det i nästa ögonblick och
gossen lät strömmen föra sig. Han hade förut
tillsammans med några arbetare från Österbotten
vågat sig utför strömmen. Han kände hvarje
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
