Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten och hvarje und ervatten shäll och väjde
skickligt hvarje fara, som lurade.
Men Pär stannade likblek och skälfvande
vid broräcket och stirrade förskräkt ned i de
brusande böljorna.
“Eskil, Eskil, för Guds skull, Eskilw, ropade
han och sprang med sviktande steg ned längs
strandbädden.
Men Eskil klef på motsatta stranden upp
ur vattnet och försvann in i skogen.
Pär stod länge och väntade och upprepade
litet emellan löften och hotelser, men Eskil kom
icke fram.
Följande dag kom; men Eskil var försvun-’
nen och fiolen hade gjort honom sällskap.
Modren var utom sig af sorg. Hon sprang
liksom halft vansinnig öfver bärg och backar och
och ropade och kallade på Eskil, sitt käraste
barn, som hon så innerligt älskat och som hon
agat blott emedan hon fruktade, att han genom
sin fiol skulle taga samma sorgliga ändalykt som
fadren. Och han var ju fördömd, trodde hon,
och den som engång blef fördömd, den var det
ju för tid och evighet — så lärde ju de “väkte“,
så lärde ju äfven medlarne mellan Gud och
människan — prästerne, åtmistone de präster som
hon hört.
En natt hade hon en förskräcklig dröm.
Hon tykte, att hon med Eskil kom gående i
ru-47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
