Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pär afsändes till dårhuset. Eskil och
morbror Leander ledsagade honom. Den sjuke
förhöll sig lugn ända fram till Grahns gästgifveri.
Då man kom, stod herr Sivén ute på trappan.
Pär såg genast kalfven och bredvid stod
herr Sivén med bockfot och horn. Han störtade
under raseri öfver honom och formligen
sönder-slet hans ansikte, innan man fick honom lös från
hans byte. “Det är hin onde, fast I tron att det
är en fin herre, “ skrek den sinnessjuke.
Pärs rasande utfall gaf saken en ny
belysning. Leander förtäljde hvilket olyckligt
inflytande herr Sivén utöfvat på Pärs religiösa
världsåskådning. Eskil satt tyst och tankfull.
Hemma på Storstu satt Ester i stum
för-tviflan. Ja så, ja! Detta var sålunda slutet på
hennes lust att sträfva uppåt och blifva rik. Nej,
nej, det ville icke lyckas för alla. Och då det
icke ville det, blef det olycka, resonnerade hon.
Att hon i mångahanda stycken tagit miste och
felat visste hon altför väl; men aldrig hade hon
kunnat drömma om, att sakerna skulle taga en
sådan vändning. Hon hade drömt om penningar,
om ära och utmärkelse för sina barn. I barnen
skulle hon sedan hafva sin fröjd och sin glädje.
Icke var hon ju själf värd mycket. Men
barnen, barnen! De skulle, de måste ju bli
något utmärkt. Men huru hade icke
förhållandena ändrat sig! Hon hade drifvit sin man
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
