Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu förstod äfven hon, hvarför Eskil alltid med
sådan välvilja omtalat herrskapet Forséns barn,
af hvilka tvänne nu voro dugliga bondvärdinnor,
hvilka hvarje af ståndsfördomar icke förvilladt
sinne måste högakta.
Hon såg nu, att mycket som hon trott lända
till lycka, kunde i vissa fall bli afgjord olycka.
För henne och hennes flickor hade det stält sig
så åtminstone; det var ty värr altför sant och
altför sent, efter hvad hon tykte. Och hon
ropade högt: “Pär! Pär!“ liksom för att återfå
honom frisk och stark och ännu ägande Storstu.
Hade dock icke barnen fått en så förvänd
uppfostran! Måhända kunde de få plats i någon
stad? Men hvilka platser? Knapt aflönade platser
som buffetmamseller! Hon hade hört talas ett och
annat om de faror, som på alla sidor omgåfvo en
stackars värdshusflicka. Hon kände genom ryktet
den s. k. värdshuskärleken och hon ryste för sina
barns framtid liksom om de redan innehaft sådana
platser. Skulle de liksom Pär straffas för hennes
synder, frågade hon sig. Skulle de falla?
Ungdomen faller dock så lätt, då den intet stöd har.
Skulle hon kunna blifva deras stöd? Nej. De
hade ju alltid slutit sig närmare till fadren och
de liksom alla människor visste, hvart hon drifvit
fadren och därigenom äfven dem. Hon hade
aldrig brytt sig om hvilka tankar hennes grannar
hyst om henne — hon hade haft mål i sikte som
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
