Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sporde han med en röst som försökte vara
mycket lugn.
“Huru annars!M svarade hon.
Det uppstod en djup tystnad. De gingo steg
för steg vid hvarandras sida, utan att säga ett
ord. De kommo ned till båten. “Nej, hvad skall
jag här gå och leka blindbock“, sade han med
höjd röst, hvari förtrytelsen ljöd. Min afsikt har
varit att redeligen fria till dig. Ar det så att
det passar sig, göra vi upp nu genast.
Hvar-om icke så har jag härefter land bakom mig och
sjön framför mig och den skall väl blåsa på
såren, tänker jag.“ Han hade försökt tala i en
sjömans hurtiga ton, men tårar kommo mot hans
vilja honom i ögonen.
“Hvad menar du, Maria?“ tilläde han, då
hon icke svarade något.
“Nog vet du hvad jag menar,“ svarade hon
och lutade sig mot honom. Han tog fram en
ring och trykte den på hennes finger.
De satte sig i det gryende dagsljuset lutade
intill hvarandra i en af naturen själf skapad soffa?
öfverdragen med grönskande kråkris, som trots
sitt fula namn kunnat täfla med hvilket hyende
som hälst i de praktfullaste salar. Han höll
henne hårdt om lifvet, under det han med hufvudet
trykt mot hennes sakta liksom för sig
upprepade följande ord ur en folkvisa:
“Ack, huldaste vän och rosendeblad,
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
