Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visar ännu åtskilliga spår af denna blandade härkomst. – I Karlskoga bergslag
märkas de betydande järnverken Degerfors och Bofors nära hvar sin ände
af sjön Möckeln, genom hvilken Letälfven flyter; ett bevis på industriens
lifaktighet i denna bygd är att två parallella järnvägar här byggts på ömse
sidor om Möckeln, äfvensom en 4 1/2 mil lång utfartsbana från Karlskoga ned
till Vänern.
Om Filipstads anläggning berättas, att sedan Karl, som då redan var
konung, funnit en tjänlig plats för staden, yppade sig åtskilliga svårigheter
att få inlösa jorden från de dåvarande ägarne. I synnerhet var en af dem,
en gammal rik bergsman, som bodde på Daglösen, särdeles omedgörlig och
ville på inga villkor taga vederlag för sin gård. En vacker dag begaf sig
konungen åter till honom, och som han den gången lika litet som förut
lyckades komma öfverens med gubben, sade han sig vilja stanna kvar öfver
natten. Härtill samtyckte gubben gärna, men sade, att konungen ej kunde
få ligga i helgdagsstugan, emedan det hvar natt ringde under golfvet som
de vackraste kyrkklockor. Konungen ville likväl höra det underliga
klockspelet och låg om natten i spökrummet. Morgonen därpå sade han, »att
han verkligen hört klockorna ringa, och» – tillade han – »här skall en
kyrka byggas, ty här är ett allt för heligt rum för dig att bo». Detta tyckte
bergsmannen vara riktigt taladt, och när han funderat rätt på saken, tog han
lösen för sin gård, han som de andra. – Stadsrättigheter meddelades 1611,
och staden uppkallades efter konungens yngste son, Karl Filip, som var
hertig af Vermland efter sin fader.
Afsikten med stadens anläggning var att åt bergslagen öppna lättare
både afsättning för dess produkter och tillgång på de förnödenheter af
spannmål och andra viktualier, af hvilka bergsmännen kunde vara i behof. Men
det goda förståndet emellan köpare och säljare varade knappt trettio år,
förrän bergslagen började föra klagomål öfver stadsboarnes sätt att handla till
bergsmännens förfång. En undersökning föranstaltades, och öfverenskommelser
åvägabragtes mellan de tvistande, men utan varaktiga följder. Nya klagomål
inkommo oupphörligt, och regeringen utgaf alltjämt nya stadganden till
bergslagens skydd; men icke för ty stod saken på samma punkt. Slutligen synes
Karl XI ha tröttnat vid dessa klagotoner och, som berättelsen förmäler, själf
beslutit undersöka förhållandet. Förklädd till jössehäring och åtföljd af en
bergsman från Asphyttan, begaf sig konungen vintertiden från Kristinehamn
till Filipstad för att där tillbyta sig järn. För att få visshet om förhållandena
med handeln och författningarnas efterlefnad, sålde konungen själf den strängt
förbjudna norska tobaken, upphandlade andra varor och fick således tillförlitlig
kännedom om det sätt, hvarpå rörelsen bedrefs inom orten. Kunskapen om
detta besök blef sedermera bekant genom konungens yttrande till öfverhofpredikanten
Tingvall. Då konungen strax därefter upphäfde stadsprivilegierna,
med befallning att invånarne skulle förvisas ur staden, och Tingvall bönföll
om nåd för sin fattiga mor, utbrast konungen: »Er fattiga mor? Är icke
hon Tingvalls Margareta? Hon är icke fattig. Jag minns, när hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
