Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fläsk att sälja åt mig för elfva daler pundet.» – Staden befann sig därefter
under landsrätt ända till Fredrik I:s tid och erhöll icke förrän 1835 samma
privilegier som rikets öfriga uppstäder.
Filipstads sjö- och skogrika omgifningar äro synnerligt natursköna och
erbjuda många storslagna utsiktspunkter. Invid staden, men skild därifrån
genom sjön Daglösens nordände ligger Nya kyrkogården med John Ericssons
grafkapell. Då Förenta staternas regering, på grund af den store mannens
önskan att få hvila i sin fosterjord, sände hans jordiska kvarlefvor hit öfver
på ett af sin flottas vackraste fartyg och dessa under storartade hedersbetygelser
landsatts i Sveriges hufvudstad, fördes de på särskildt anordnadt järnvägståg
med hedersvakt till sjön Daglösens strand och bisattes där å kyrkogården till
det pastorat, i hvilket han var född. Sedan har ett prydligt grafkapell
där uppförts, krönt af en monumental sinnebild i drifven koppar
(ett jordklot, å hvars norra hälft en örn sitter, öfverskyggande
både Europa och Nordamerika).
John Ericsson.
1803–1889.
Pärsbergs grufvor, de rikaste och betydligaste i länet, äro belägna
på en i sjön Yngen utskjutande udde, en half mil från Filipstad.
Om deras upptäckande berättar en sägen, att i konung Magnus
Erikssons tid hade en man vid namn Peder Holmfasteson måst fly för
någon förbrytelse och så kommit uppåt norra Vermland, där han
nedsatte sig på en holme i en sjö, kallad Östersjön,
och bodde där i flera år. Under sina vandringar i
skogarna hade han en gång lagt sig att sofva på ett stort berg och drömde då,
att han sof på en stor skatt. När han vaknade, undersökte han stället nogare
och fann där ett rikt järnmalmstreck. Han skref då till konung Magnus om
sin upptäckt ett bref, som började med dessa ord:
»Det ligger en riddare på en ö
I Östersjö;
Han äter fisk utan salt eller bröd.»
Om det var den lyckliga poesien eller upptäckten af malmfältet, som
förskaffade Peder lejdebrefvet, känner man icke; men han fick nåd, och
Pärsbergs skatter blefvo sålunda kända. Emellertid har berättelsen ingen säkrare
historisk grund, än att i konung Magni ordning och stadga för järnbergslagen
af år 1360 omnämnes en Peder Holmfasta, hvilken man trott vara samme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
